Fru talman! Min förhoppning här i dag var att vi alla, oavsett geografi eller politisk färg, skulle kunna samlas och sluta upp kring det viktiga uppdraget i Finsam: att hjälpa människor till arbetsförmåga och egen försörjning. Men jag måste erkänna att jag gick lite bet där.

Det är precis som ledamoten Högström beskriver: Det målas upp en bild som faktiskt inte stämmer. Det späs på en oro, och det göds en misstänksamhet i kammaren som det verkligen inte finns fog för. Det gör mig bekymrad.

Ledamöterna står i talarstolen och pratar om det minsta man kan kräva. Då vill jag vara tydlig, fru talman, med att det minsta man kan kräva av en ledamot som riktar kritik gentemot regeringen för att vi inte höjer finansieringen är att det egna partiet åtminstone hade med det i sitt eget budgetförslag. Men det hade inte Socialdemokraterna. De säger att Försäkringskassan borde få mer pengar eller att anslagen till medfinansiering borde vara högre, men de hade inte ens med det i sin egen budget. Det gör att kritiken faller ganska platt.

Det målas upp en oro för att samordningsförbunden nu inte kommer att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. Det är helt felaktigt. Tanken har aldrig varit att samordningsförbunden ska ersätta den befintliga verksamheten eller bli en egen rehabiliteringsmyndighet. Verksamheten och projekten ska bedrivas hos parterna. Men givet att individen har en komplex situation behövs det hjälp från många olika parter. Det kan också hända att man de facto träffar på dem under olika omständigheter. Just därför ska samordningsförbunden finnas där och plocka upp, samordna och se till att man får ta del av den verksamhet som bedrivs.

Det uppdrag som Försäkringskassan nu har fått hoppades jag skulle göra att vi äntligen kom bort från diskussionen om huruvida det går att ansöka om ESF-medel eller inte. Det kommer det alltså att göra framöver, med hjälp av samordningsförbundens beredningsstruktur. Och Försäkringskassan blir garanten när det finns behov av just projektsamordnare och när det har funnits indikation på att man inte mäktar med att vara den som söker och att vara projektsamordnare. Nu kan fullt fokus, full kraft och full energi läggas på målgruppen, i stället för att ha långa diskussioner om vem som får göra vad. Försäkringskassan kommer alltså att vara den garanten.

Det skulle inte hjälpa målgruppen som sådan att det diskuteras vem som får eller inte får söka och varför. Nu har vi löst den uppgiften, och nu kan fullt fokus vara på just kärnverksamheten: att hjälpa dem som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden att få en egen försörjning och att få hjälp och stöd.

Fru talman! Allt detta har aviserats tillsammans med Nationella nätverket för samordningsförbund, NNS, i en artikel tillsammans med dåvarande ordföranden Fredrik Lundén för att markera tydligt att det mellan regeringen och NNS finns stor samsyn och stort samförstånd i frågan. Men det finns också ett behov av att vi nu gemensamt rör oss framåt, för att just bistå och hjälpa så många som möjligt i målgruppen.

Fru talman! Min önskan är bara att fler, även i den här salen, kan ansluta till det och fokusera på dem som verkligen behöver hjälp och stöd i stället för att sprida oro och osäkerhet.