Herr talman! Det finns en hel del jag vill kommentera i statsrådets svar och i ledamoten Högströms tidigare inlägg i debatten.

Ledamoten Högström säger att det har hänt mycket på kort tid sedan Anna Tenje blev ansvarigt statsråd. Det är sant. Dessvärre har det gått i helt fel riktning, om ni frågar vilket samordningsförbund som helst. Det är sedan den här regeringen tillträdde som Försäkringskassan och nu också Arbetsförmedlingen på punkt efter punkt snävar åt tolkningen av lagstiftningen och stoppar projekt som de tidigare har varit positiva till. De stoppar ansökningar om ESF-medel med olika märkliga motiveringar.

Att det händer saker snabbt är inte alltid bra, om det går i fel riktning. Jag skulle vilja uppmuntra både ledamoten Högström och statsrådet Anna Tenje att läsa förarbetena till Finsamlagstiftningen, bland annat den Ds som togs fram och tydliggjorde intentionerna med lagstiftningen, det vill säga att vara den hängränna som saknas i välfärdssystemens stuprörssystem. Det är inte rimligt att tro att människor med komplexa problem ska passa in i ett av stuprörens verktygslådor. Det behövs hängrännor, det vill säga ett samordningsförbund med verksamhet som kan hjälpa till med det som individen behöver.

Fru talman! Statsrådet Tenje sa nyss att hon har gett i uppdrag att tydliggöra hur man ska kunna använda socialfondsmedel, just eftersom Försäkringskassan har vägrat samordningsförbund att använda socialfondsmedel. Samordningsförbund får inte ens låna ut personal som är med och skriver ansökningar. Man får inte blanda Finsampengar och ESF-medel, enligt Försäkringskassan. Detta stoppar massor av bra verksamhet för de utsatta individerna.

När Tenje säger att Finsam inte ska vara en rehabmyndighet vill jag hemskt gärna veta vilken myndighet som ska vara det. Jag vill återigen upplysa om en person som har fått stöd av en Finsamverksamhet, som jag har berättat om tidigare. Det handlar om en man som var sjuk men inte hade någon SGI och därför inte kunde få ersättning från Försäkringskassan. Därför hade han gått på försörjningsstöd i många år. Han stod så långt ifrån arbetsmarknaden att det inte var aktuellt för honom att söka stöd hos Arbetsförmedlingen. Dessutom bodde han i sin bil därför att han inte hade tillräcklig inkomst för att ha en lägenhet.

Vilken myndighet menar Anna Tenje ska ta sig an den här personen? Han behöver arbetslivsinriktad rehabilitering, sjukvård, försörjning och hjälp med utbildning så att han kan komma in på arbetsmarknaden. Det fick han. I dag arbetar han, har egen försörjning, bor i en lägenhet, mår bra, bidrar, betalar skatt – precis det som vi vill att alla människor ska göra.

Om samordningsförbunden inte får vara hängrännan i välfärdssystemen, vem menar Anna Tenje ska ta ansvar för en person med komplexa problem som behöver hjälp från alla fyra ingående parter? Det vill jag gärna veta.

Kommer statsrådet att ta initiativ till en annan typ av styrning av Försäkringskassan? Eller kommer de att få fortsätta att snäva åt tolkningen av regelverket så att ännu färre får stöd?

(Applåder)