Herr talman! Uppföljning, utvärdering och analys är viktiga instrument för att berättiga en verksamhets existens och säkerställa god utveckling. Det är inte minst viktigt för att veta vilken effekt pengarna som vi betalar i skatt faktiskt har. Att en verksamhet kan visa sig effektiv är något som berättigar verksamhetens existens och fortlevnad.

Så ser det dock inte alltid ut. Ett exempel på det är samordningsförbunden, som vi debatterar här i dag.

För den som inte vet vad ett samordningsförbund är inleder jag med en kort redogörelse.

Verksamheten utgår från lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser och gör det möjligt för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunen och regionen att arbeta tillsammans i ett samordningsförbund. Samordningsförbundens primära uppgift är att finansiera insatser som ger stöd och rehabilitering till individer som har behov av myndighetsgemensamt stöd så att de får möjlighet att förbättra sin arbetsförmåga och på sikt försörja sig själva.

Ett samordningsförbund ska också stödja samverkan mellan parterna i det arbete som utförs inom ramen för Finsamlagstiftningen. Målgruppen är individer som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. Med en gemensam budget och ett gemensamt mål kan finansiell samordning bedrivas här.

Individinriktade insatser som finansieras av samordningsförbund riktar sig till individer som har rehabiliteringsbehov och samtidigt har behov av samordning från minst två av de här nämnda samverkande parterna. Att dessa båda kriterier uppfylls är en förutsättning för att den enskilda individen enligt Finsamlagen ska kunna ta del av en individinriktad insats finansierad av ett samordningsförbund.

Herr talman! Den här debatten handlar inte primärt om den skyhöga arbetslösheten, som Åsa Eriksson nämnde tidigare. Men det vi debatterar här i dag, samordningsförbundens framtid, är en förutsättning för att vi ska kunna göra situationen bättre och hjälpa dem som står långt från arbetsmarknaden genom samordnade resurser – fånga upp människor. Det skulle kunna dra oss en bit upp ur det arbetslöshetsträsk som vi fastnat i, där vi ligger i bottenligan i Europa och EU.

Samordningsförbunden använde fram till den 1 januari 2023 ett uppföljningssystem som hette SUS. SUS var till för att följa upp deltagare inom verksamheten. Efter att systemet lades ned ersattes det med Försäkringskassans system vid namn Uppföljning Finsam.

Skillnaden är att SUS byggde på individuell uppföljning genom att systemet kunde hantera personuppgifter. Uppföljning Finsam hanterar i stället bara antalet nya kvinnor och män i förbundets olika insatser. Det innebär att det nya systemet inte kan användas på samma sätt för förbundets måluppfyllelse.

Finsam är, som vi tidigare nämnt, ovärderligt för vissa människor. Vi ska kunna bevisa varje skattekronas effekt så att vi inte äventyrar denna viktiga verksamhet. Min fråga till statsrådet Anna Tenje är därför: Hur avser statsrådet och regeringen att säkerställa att Finsam får ett system som är ändamålsenligt för att kunna mäta måluppfyllelse?

(Applåder)