Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men låt mig vara tydlig: Det är inte tillräckligt. Det är inte acceptabelt att vi i dag har barn i Sverige som inte har ett hem.

För fjärde året i rad ökar antalet vräkningar i Sverige. Förra året förlorade 3 042 hushåll sina hem; det är en ökning med 21 procent sedan 2022. Mitt bland dessa siffror – mitt bland dessa utdrivna människor – finns 711 barn. De rycks upp med rötterna och tvingas lämna sitt hem, sin trygghet och sin vardag. Det är inte en naturkatastrof som har orsakat detta, utan det är politiska beslut och politisk passivitet. Det är regeringens politik som är orsaken till detta.

Herr talman! En ny studie visar att den officiella statistiken bara är toppen av ett isberg. För varje registrerad vräkning sker upp till fyra självpåtagna flyttar där familjer lämnar hemmet innan dörren sparkas in av kronofogden. Människor flyr innan de kastas ut. Deras berättelser saknas i statistiken, precis som deras barn saknas i regeringens politik.

Vad gör då regeringen medan detta pågår? Jo, man väljer att fasa ut det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer när de behöver det som mest. Det här är en tid då matpriserna har ökat med 25 procent, då hyrorna fortsätter att skena och då välgörenhetsköerna växer snabbare än bnp. I denna tid prioriteras rotavdrag för villaägare och ränteavdrag för bostadsrättsägare, men för hyresgäster i fattigdom finns det inget. Man tar bort det enda stödet till dem.

Vi har i dag hört många formuleringar från statsrådet om barnets bästa, om barnkonventionen och om förebyggande arbete. Jag håller helt med om det hon säger, men medan regeringen upprepar vackra ord fortsätter barn att vräkas i Sverige – år 2025. De som vräks i dag, herr talman, har inte tid att vänta till 2027 på en slutredovisning eller en kartläggning av Kronofogden. Det är två år dit. Vad ska hända med alla de barn som vräks i dag fram till dess?

Att regeringen ännu en gång svarar på ett akut socialt problem med att tillsätta ytterligare en utredning är ett tydligt uttryck för den oförmåga eller ovilja som präglar regeringens socialpolitik. Vi vet redan varför vräkningar sker. Det handlar om fattigdom.

För en vecka sedan var jag på ett seminarium där jag träffade representanter för Kronofogden. De sa väldigt tydligt att de vet vad problemet är.

Enligt artikel 27 i barnkonventionen, som statsrådet också nämnde, har barn rätt till skälig levnadsstandard, och enligt artikel 3 ska barns rätt alltid komma i främsta rummet. Även i andra artiklar talas om barns rätt till ett hem. Men vi bryter mot detta.

Det här handlar om barnfamiljer som inte längre har råd med hyran för att hyrorna rusar i höjden samtidigt som matpriser, el och räntor tränger undan allt annat. Regeringens svar är att fasa ut bostadsbidraget till barnfamiljer. Regeringen ger inte heller socialtjänsten några verktyg så att man kan agera i tid. Regeringen gör inget för att stoppa de vräkningar som driver barnfamiljer ut på gatan.

Herr talman! Det cyniska i detta är att regeringen själv erkänner att samverkan fungerar när den sker. Men eftersom den är frivillig sker den för sent och ibland inte alls. Därför vräks barn. Varför gör regeringen inte denna samverkan obligatorisk så som vi har föreslagit? Varför har barn i Sverige inte samma rättssäkerhet som fastighetsägare?