Herr talman! Jag tackar ministern även för det här svaret. Jag vet att jag och ministern delar engagemanget när det gäller att komma till rätta med PFAS-föroreningar, och jag vill också inleda med att tacka ministern och regeringen för ett gott arbete på EU-nivå med frågorna. Berömmet är förtjänt.

Många är oroliga för PFAS. Många riksdagsledamöter, framför allt vi som sitter i miljö- och jordbruksutskottet, får mejl från oroliga medborgare som undrar varför inte vi i Sverige, likt Frankrike, Danmark och Nederländerna, faktiskt går före och vidtar så mycket åtgärder vi bara kan för att förhindra att PFAS läcker ut.

Det här är inte ett antingen eller. Jag är helt enig med ministern om att vi behöver jobba med att sanera de PFAS-ämnen som redan har kommit ut. Det är ett jätteviktigt arbete. Men vi behöver också stänga av kranen och minska utsläppen av PFAS i naturen – eller i det som människor konsumerar, inte bara dricksvatten.

Jag tycker ändå att frågan förtjänar ett resonemang. Jag håller med om att ett förbud på EU-nivå är det mest effektiva, och det är jättebra att regeringen driver på hårt för att få ett sådant förbud på plats så fort som möjligt. Men varför kan vi inte vara mer proaktiva, precis som Frankrike, Danmark och Nederländerna har varit? Det är inte bara jag som undrar utan också många oroliga medborgare.