Fru talman! Det är som ledamoten säger. Vi behöver stärka vår motståndskraft i hela Sverige för att klara av påfrestningar av många olika slag. Just nu gäller det också påfrestningar som att bli utsatt för påtryckningar av främmande makt. Vi behöver rusta upp på olika sätt. Vi behöver också rusta upp vår motståndskraft gentemot påfrestningar på grund av de väderförhållanden som råder och det klimat vi lever i.

Självklart är det så att angelägenheten i dessa frågor ökar, och det är av goda skäl. När jag själv engagerade mig politiskt för 12–13 år sedan var det lite nischat att prata om klimat- och miljöfrågor. Det var ingenting som togs upp i de stora debatterna, utan då dominerade andra frågor. Detta var någonting som lät lite spännande, medan det nu är en högst verklig påfrestning på vårt samhälle.

Jag menar att skälet till att angelägenheten ökar i så hög utsträckning inte är att Sverige saknar handlingskraft eller att vi är dåliga på att hålla låga utsläpp. Jag menar att Sverige är ett fantastiskt föredöme i bemärkelsen att vi har haft en stark tillväxt och en stark ekonomi samtidigt som våra utsläpp kraftigt har minskat. Att vi är det land i EU som har lägst utsläpp per capita är någonting att känna stor stolthet för.

Det vi däremot ser som det stora skälet till att angelägenheten ökar menar jag är att så många andra länder går i rakt motsatt riktning. Man vill år efter år stärka sin ekonomi genom att öka sin användning av fossila bränslen och fossil elproduktion och annat. Det är detta vi i högre utsträckning behöver bidra till att motverka. Man gör inte minst det genom att exempelvis växla upp det arbete med klimatet som sker internationellt. Det är ett fokus för regeringen.

Om vi återgår till att specifikt titta på Sverige nationellt vill jag lyfta upp att vad avser finansieringen handlar en stor del av det som behöver göras om mer komplexa frågor än enbart pengar. Detta har jag lyft fram.

Det finns dock i dag flera möjligheter för kommunerna att få en statlig finansiering för anpassningsåtgärder, bland annat via skredsäkringsfinansieringen 1:19 i budgeten. Där finns 115 miljoner tillgängligt för år 2025. I anslaget 2:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor finns över 500 miljoner för år 2025. Det är en summa som gick från att vara mycket lägre till att lagom till förra valåret plötsligt bli 500 miljoner. Det var en påtryckning som inte minst Miljöpartiet lade fram och som den här regeringen arbetar vidare på.

Jag tycker att det blir lite dystert när man påpekar neddragningar hit och dit, för den här regeringen arbetar vidare med mycket av det vi märker är en upparbetad efterfrågan från kommunerna. Jag vill dock återigen lyfta upp att kommunernas främsta efterfrågan gäller problematiken med att man – även om det finns över 500 miljoner tillgängligt och över 100 miljoner tillgängligt i en annan pott som gäller Göta älv specifikt – inte kan använda de här medlen.

Varför kan man då inte använda dem? Jo, det är bland annat för att det inte finns tillgängliga finansieringsmodeller när det är olika aktörer som påverkas: när olika kommuner behöver gå ihop eller när privata fastighetsägare som skulle gynnas av en förbättring av sina fastigheter efterfrågar detta. Om man tittar i exempelvis den offentliga debatten ser man att det är detta man efterfrågar av staten. Man säger: Tydliggör lagarna och ge oss bättre förutsättningar så att de medel som faktiskt finns tillgängliga också kan gå åt och komma ut i verkliga insatser.