Fru talman! Tack, ministern, för det svaret!

Jag delar bilden av hur svårt det är, framför allt när vi pratar vattenförekomster, att förebygga översvämningar. Det är en stor utmaning vad gäller både hur regelverket ser ut och hur man ska lösa det rent finansiellt när effekterna av klimatförändringarna visar sig nedströms och åtgärderna behöver göras uppströms i en helt annan kommun.

Med det sagt tänker jag ändå att den som lyssnar på den här debatten nog håller med mig när jag säger att angelägenhetsgraden i både klimatfrågan och miljöfrågan har ökat över tid. Frågor om klimat och miljö har inte varit högst på den politiska dagordningen sett så långt tillbaka som när jag började engagera mig politiskt för inte riktigt men snart 30 år sedan. De har klättrat av olika skäl, kanske framför allt för att människor på riktigt börjar märka de negativa effekterna på den biologiska mångfalden och framför allt klimatförändringarna.

Behovet av att politiskt prioritera och öka finansieringen för klimat och miljö har också ökat de senaste åren. Det är ändå oomtvistligt att den här regeringen lägger 7,3 miljarder mindre i klimat- och miljöbudgeten än när man tillträdde, så nog har man minskat på resurserna. Ministern kan inte hävda något annat.

Det stora problemet för kommunerna är att vi också har haft otroligt hög inflation. Det har ju drabbat alla i samhället. Kommunerna får inte sina statsbidrag uppräknade med inflationen – de är alltså inte inflationssäkrade. Även om regeringen har skjutit till betydande resurser är de otillräckliga för att täcka de stora kostnadsökningar vi har haft.

En kommun behöver själv finansiera större andel av alla kostnader den har. Staten tar ett mindre ansvar. Staten ger en lägre summa till kommunerna för stöttning även när det gäller klimatanpassningar. Det har alltså blivit tuffare finansiellt för kommunerna att klara uppdraget, men jag tvivlar inte alls på de uppgifter statsrådet fått till sig om att det också handlar om problem att hitta rätt kompetens. Flera av de kommunalråd jag pratat med menar ändå att det är en finansiell utmaning. Den finansiella utmaningen för kommunerna och regionerna är stor för alla verksamheter. Man behöver göra tuffa och hårda prioriteringar för att se till att upprätthålla en god välfärd för medborgarna.

Jag vidhåller ändå att jag tycker att den här regeringen har tagit ett kliv bakåt och lagt ett större ansvar och ett större beting på kommunerna när det gäller finansiering av klimatanpassning.

Tycker ministern verkligen att det är rimligt att staten tar ett mindre ansvar finansiellt för de åtgärder som är nödvändiga?