Fru talman! Det som är så intressant i denna diskussion om både klimatanpassning och budget och hur den påverkar arbetet med klimatanpassning är att även om vi pratar siffror i förhållande till budget ligger den här regeringen historiskt högt i de utgifter vi har på klimat- och miljöområdet. Våra budgetar är alltså väldigt stora.

Ledamoten lyfte fram att jag skulle svara att det inte spelar någon roll att vi har små budgetar eftersom vi har en mer effektiv politik och når samma resultat. Det stämmer inte, för mitt svar är att vi i den här regeringen har historiskt stora klimat- och miljöbudgetar. Det är helt enkelt vilseledande, menar jag, att påstå att vi skär ned kraftigt i budgeten och att den här regeringens klimat- och miljöbudgetar är väldigt små.

Faktum är att år 2021 såg anslagen ut som så att det låg 16,2 miljarder kronor i budget för klimat- och miljöutgiftsområdet. År 2022 hamnade de på den högsta nivån någonsin, nämligen 21,9 miljarder. Det som är intressant här är att det året var det faktiskt Moderaternas och Kristdemokraternas budget som gick igenom här i kammaren, så man kan till och med hävda att den tidigare regeringen inte vid något tillfälle har haft en egen klimat- och miljöbudget som varit större än någon av dem som vi lagt fram från den här regeringens sida.

Det som är intressant i denna diskussion, fru talman, är att det här gäller trots att den här regeringen har plockat bort klimatbonusen för privatpersoner. Bonussystemet med elbilsbonusar fick totalt över 13 miljarder, till och med 13,7 miljarder, mellan 2021 och 2024. Det är en väldigt stor summa pengar och en väldigt stor andel av klimat- och miljöbudgeten. Trots att den här regeringen har plockat bort den delen ligger vi väldigt högt i våra anslag till utgiftsområdet för klimat och miljö.

Därmed menar jag att vi absolut inte har små klimat- och miljöbudgetar. Tvärtom – den här regeringen satsar tydligt på sådant som vi menar lägger en god grund för klimatomställningen och den gröna omställningen, som ledamoten kallar den.

För att gå över till frågorna om anpassning är det så att det finns vissa uppgifter som hanteras bäst lokalt. Det är varken lämpligt eller korrekt att man från statens sida går in och genomför enskilda insatser i lokalområden. Det tror jag att ledamoten delar min bild av. Däremot verkar det finnas en skiljelinje här, fru talman, mellan vad vi ser behövs för att Sveriges anpassningsarbete ska utvecklas.

När det gäller arbetet med klimatanpassning har jag haft diskussioner med kommuner som utsätts för stora påfrestningar sett till klimatanpassning. Jag har besökt kommunerna längs Göta älv som berörs av den rasrisk och skredrisk som finns givet miljön där. När jag samtalar med dem som är högst berörda av klimatanpassningsarbetet är det faktiskt inte pengar jag får höra är det främsta behovet. Ledamoten kanske har en annan erfarenhet. Det jag får höra är att man har svårt att hitta och anställa personer som kan genomföra anpassningsåtgärder. Det finns alltså brist på personer med kompetens att genomföra specifika anpassningsåtgärder.

Det finns ytterligare ett problem, som klimatanpassningsstrategin ämnar åtgärda, nämligen en lagstiftningsproblematik som gör att man från kommunernas sida inte kan finansiera åtgärder i privata fastigheter eller fastigheter som ägs av någon annan än kommunen samt att olika kommuner inte kan samarbeta när en åtgärd i den ena kommunen leder till resultat i den andra kommunen. Det här arbetar regeringen aktivt med att försöka åtgärda.