Fru talman! Ja, detta är mycket intressant med tanke på att det var 2020 utredningen om ett nationellt producentansvar levererades till den dåvarande rödgröna regeringen. Det var alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet som tillsammans med sitt regeringsunderlag kom fram till att inte gå vidare med denna utredning. Detta möttes av kritik från vissa företrädare inom exempelvis akademin och secondhandindustrin som var ivriga att få ett producentansvar på plats.

När man plockade fram förslagen på nationellt producentansvar 2020 gjorde dåvarande regering den bedömning vi håller fast vid, nämligen att om det hade införts ett nationellt producentansvar i enlighet med utredningen hade innehållet i denna reglering skilt sig i så väsentliga delar och i en sådan utsträckning att det hade blivit kontraproduktivt och väldigt dyrt, inte minst för den sorteringsindustri vi försöker upparbeta.

Denna bedömning har man alltså delat över mandatperioderna, även om ledamoten nämner att han hade föredragit ett nationellt producentansvar. Det finns goda skäl till att denna bedömning har gjorts i två fall, och det vi nu kan göra är att fokusera på att det har gått framåt i arbetet med EU:s producentansvar och att vi inte väntar på beslutet. Så fort vi såg de framsteg som tydliggjorde de viktiga komponenterna började Sverige arbeta nationellt med att utveckla sitt producentansvar. Så fort vi tog del av innehållet behövde vi inte vänta längre.

Jag är väl medveten om den ansträngda situation som gäller i vissa kommuner och för den ideella sektorn, en sektor vi verkligen är måna om och stolta över här i Sverige. För mig är det angeläget att förtroendet för insamlingen av textilier inte skadas och att vi för industrin tydligt kan peka på att producentansvaret kommer och att det kommer att bidra till att upparbeta en sorteringsindustri som kan utgöra den andra delen av denna verksamhet.

Jag har även arbetat politiskt med andra aspekter av denna fråga. Exempelvis visar mängden insamlad textil på en totalt ohållbar konsumtion av textil i vårt samhälle. Vi måste se till att färre textilier slits och slängs, att det som produceras är av sådan kvalitet att det håller över tid och att man inte kan bygga denna typ av linjär affärsmodell som utnyttjar konsumenterna. Detta arbetar vi hårt med, och vi arbetar också för att påverka den privatimport som sker av kläder från ehandelsplattformar där man varken tar ansvar för plaggens hållbarhet eller följer de kemikalielagstiftningar som råder i Sverige och EU. Vi arbetar aktivt för att komma åt detta.

Det funkar inte att kostnaden för hanteringen av detta avfall ska landa på svenska kommuner och svenska medborgare. Detta är ett producentansvar som behöver komma på plats, och då är det positivt att vi i rask riktning rör oss mot detta mål.