Herr talman! Jag tackar ministern för svaret och för de samtal han haft med brottsbekämpande myndigheter.

Säkerhetsstraff är en central del av Tidöavtalet vad gäller straffrättsliga frågor och kommer sannolikt att spela en viktig roll i utformandet av straffskärpningarna inom svenskt rättsväsen. I Sverige har vi sett otaliga exempel på återfallsförbrytare som så fort de blivit frisläppta helt enkelt inte kan hålla sig från att begå nya brott, ofta på samma tema som tidigare. Två exempel på personer som dessa är Gryningspyromanen och Nytorgsmannen, för att ta ett mer aktuellt fall. Det är en säkerhetsrisk att ha dessa typer av personer fria i det svenska samhället, och därför behöver vi den här typen av säkerhetsstraff.

Skillnaden mellan dessa två exempel och klimataktivister, som den här debatten handlar om, är att de senare är ideologiskt motiverade att begå brott. De gör det inte i första hand av egenintresse utan ser sig som en del av något större. Som en närmast religiös rörelse har de en teori om världens undergång, och för att undvika denna väljer de att äta och leva på ett visst sätt. De missionerar till och med för att varna andra människor för den stundande undergången. Vissa ser säkert Greta Thunberg som en profet.

Frågan jag resonerar kring är huruvida det vore rimligt att i framtiden kunna använda sig av säkerhetsstraff även för personer som gång på gång döms för olika ideologiskt motiverade aktioner mot exempelvis svensk infrastruktur. Dagens lagstiftning är inte på något sätt avskräckande, då straffen är alldeles för korta för dem som döms till fängelse. Dagsböterna blir ofta låga om aktivisterna saknar arbete, och eventuella bötesstraff kan enkelt betalas av med hjälp av crowdfunding eller andra former av insamlingar. Det är i dag närmast riskfritt att begå den här typen av brott om man är ideologiskt motiverad, så länge man inte begår de grövsta formerna av brott, som ministern nämnde tidigare.

Om personer som gång på gång begår aktioner mot svensk infrastruktur i stället hade riskerat att få ett icke-tidsbestämt straff för sina handlingar hade de sannolikt avskräckts mer. Min bestämda uppfattning är att vi inte ska ta lätt på den här typen av aktioner. De är ofta farliga, och de är även kostsamma för Sverige, svenska företag och enskilda individer.

Jag förstår att ministern kanske inte vill kommentera nuvarande lagstiftningsprocesser gällande säkerhetsstraffet, men ser ministern några andra möjliga förändringar av lagstiftningen för att stoppa den här typen av aktioner?