Herr talman! Tack, Anna Wallentheim, för möjligheten att prata om de här viktiga frågorna i dag!

Jag vill ta fasta på grundackordet i interpellationen och i mitt svar. Det är den viktiga erfarenheten av, eller insikten om, att de flickor och kvinnor vi talar om har just dubbla erfarenheter. Det är ofta på det sättet. De har erfarenhet både som förövare och som brottsoffer. Det är helt riktigt att det nog har funnits en perception av kvinnor och flickor som bara offer. Det har också gjort att rättsväsendets, och inte minst brottsbekämpningens, möjligheter och effektivitet i arbetet mot den här gruppen inte alls har varit på den nivå vi önskar oss. Det är därför det är så viktigt att frågan nu är på bordet och att det trots allt ganska snabbt bildas en mer precis uppfattning om hur problemet ser ut.

Jag vill peka på två verktyg. Det ena trädde i kraft så sent som den här veckan, och det andra hoppas vi ha på plats senare i höst. Dessa har en stor generell betydelse och inte minst en betydelse när man vill närma sig, och komma åt, problem som tidigare inte har varit helt synliggjorda. Det handlar om de rivna sekretesshinder som trädde i kraft i början på veckan. Det handlar också om möjligheten att använda hemliga tvångsmedel även mot barn under 15 år – jag menar att detta också måste kunna ske preventivt. Detta kommer att vara ett väldigt viktigt verktyg, och det ska enligt vår plan komma på plats i oktober. Det införs för att i ett tidigt skede kunna identifiera även de här deltagarna i de kriminella nätverken och tidigt kunna sätta in preventiva insatser för att bryta destruktiva mönster.