Herr talman! Jag är faktiskt förvånad. Jag är förvånad därför att Kalle Olsson har bestämt sig för att eftersom han inte tycker att definitionen av folkräkning stämmer med den bild han – och uppenbarligen några fler – har av vad som sker är det ingen folkräkning. Men jag säger att det som sker, oavsett vad vi kallar det, är en folkräkning, därför att det handlar om just detta.
Jag är stolt över våra myndigheter och det arbete de gör tillsammans. De jobbar i otroligt högt tempo och verkligen hårt för att få en ännu bättre bild av läget, och det har de också fått på ganska kort tid tack vare ett tydligt uppdrag från regeringen. Det gör att vi i dag har mycket bättre koll på vilka som finns i landet och var de bor. Men vi är inte klara.
I många år har olika regeringar, inklusive den jag själv sitter i, fört en migrationspolitik som inneburit att väldigt många människor finns här. Man gömmer sig tills man kan söka om igen, till exempel. Det kan också handla om svenskar som flyttar till Spanien och aldrig kommer tillbaka men ändå inte avskriver sig. Det finns många olika sätt för personer att fuska och bedra systemet.
Det vi gör nu, med alla de delar jag har nämnt, är alltså att skaffa en samlad bild. Det är en folkräkning. Om inte Kalle Olsson håller med om beskrivningen hoppas jag att han kan hålla med om att myndigheterna ändå just nu kan samverka på ett helt nytt sätt. Vi stärker myndigheternas identitetskontroller på flera sätt. Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten har tillsammans, och tillsammans med mig, satt en högre ambition och målbild för att kraftsamla mot hela den kriminella ekonomin, där folkbokföring och folkräkning är en viktig del.
Vi har sett till att tulltjänstemän som jobbar i yttre tjänst nu kan bära vapen. Det har alltså skett under den här regeringen. Listan kan göras lång. Men en sak ska man veta, herr talman; vi har bestämt oss för att strypa den kriminella ekonomin genom lagstiftning, resurser och myndigheter som jobbar tillsammans.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.