Herr talman! Det behöver egentligen inte påpekas hur viktigt det är att vi har en fungerande myndighetssamverkan på det här området, just eftersom så många myndigheter är inblandade. Det är därför jag ställer de här frågorna. Vi kan ju driva igenom all möjlig bra lagstiftning i den här kammaren, men det har vi ingen större glädje av om två tjänstemän inte kan få kontakt med varandra och stämma av viktiga uppgifter, vilket är grundläggande i det här arbetet.

Jag tycker att det är extra besvärande att de brister som jag har refererat till uppdagas under en moderatledd regering styrd av SD – två partier som i opposition gick i stenhård polemik mot oss socialdemokrater och riktade stor kritik mot skuggsamhället och bristerna i folkbokföringen.

Jag har inte glömt valrörelsen 2022, även om den kan kännas avlägsen i dag. Jag har inte glömt det höga tonläget från Elisabeth Svantesson, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson när det gäller dessa frågor. Jag har inte heller glömt de krafttag som då utlovades. Huvudnumret var en, som man sa, ny nationell folkräkning. Att det skulle vara en ny folkräkning var en passning tillbaka till 1990 års stora folkräkning. Nu skulle det alltså komma en ny sådan.

Sedan vann man valet. I Tidöavtalet nämns ordet folkräkning fem gånger. Det talades rent av om en storskalig folkräkning, en folkräkning så stor att man först måste vidta en hel del förberedelser för att ens kunna genomföra den.

När jag nu ställer frågan i interpellationen var denna folkräkning är svarar finansministern att den pågår. ”Jaså”, tänker nog många svenskar, ”men till mig har inte Skatteverket hört av sig. Jag har inte fått några blanketter eller mejl.”

Faktum är att förra året genomförde Skatteverket 3 744 kontrollbesök. Om det är mycket eller lite ska jag låta vara osagt, men det är ingen folkräkning vi talar om.

Varför är då detta viktigt, herr talman? Som opposition har man ett särskilt ansvar att granska hur regeringen sköter sig och om regeringen gör det man har lovat väljarna att man ska göra. I dessa tider som präglas av populism och halvsanningar blir denna del av ansvarsutkrävandet extra viktig. Det måste finnas någon form av rimlig koppling mellan vad som sägs och vad som sedan görs. Jag kan ju inte stå här i riksdagens talarstol och påstå att jag står på händerna när alla ser att jag står på fötterna.

Att det skulle pågå en folkräkning, kanske rent av en storskalig folkräkning, vilket var löftet, är inte med verkligheten överensstämmande. Det kanske kan uppfattas som lite fyrkantigt, herr talman, men jag tycker att om man har lovat att genomföra en stor reform, gått till val på detta löfte och larmat och gjort sig till genom en hel valrörelse, då får man antingen se till att genomföra denna folkräkning eller säga till svenska folket att man har ändrat sig, att man har insett att det här kanske inte var den bästa metoden eller en så välgenomtänkt idé. Det lät slagkraftigt där och då, men vid närmare prövning höll det inte.