Herr talman! I dag debatterar vi yrkestrafik och taxi, vilket är ett brett område med flera viktiga delar. Precis som många andra före mig vill jag dock använda min tid i talarstolen i dag till att prata om taxibranschen, för om den finns mycket att säga och också mycket som behöver göras.

Taxi är en viktig och flexibel del av transportsystemet. Taxi fyller flera olika behov och används till sjukresor, färdtjänst, skolskjuts och även anropsstyrd kollektivtrafik. Det är viktigt att taxibranschen fungerar i hela landet och också har förutsättningar att fungera väl. Att säkerställa att de förutsättningarna finns på plats är politikens uppgift och ansvar.

Från taxibranschen är förväntningarna på politiken stora och budskapet väldigt tydligt. I vintras riktade Svenska Taxiförbundet en tydlig uppmaning till ansvariga politiker på nationell nivå och sa: ”Agera nu – innan det är för sent!” Samma tydliga budskap har också kommit från arbetsmarknadens parter. Transportarbetarförbundet beskriver en kraschad taxibransch, och Transportföretagen säger att taxibranschen uppvisar alla tecken på att bli ett allvarligt samhällsproblem.

Det här är ett oroande och samlat budskap från en bransch i kris, som beskriver en taximarknad som inte fungerar.

Herr talman! För svensk taxibransch finns ett tydligt före och ett tydligt efter – ett före och ett efter 1990, då man på kort tid och på ett bräde avreglerade den svenska taxibranschen. Då gick man från att ha en strikt reglering av branschen till en väldigt långtgående avreglering.

Bara ett år senare, 1991, lade vi från Vänsterpartiet fram en motion där vi lyfte fram att det snabbt behövdes åtgärder för att komma till rätta med de negativa konsekvenserna av avregleringen. Vi pekade då på försämrade arbetsvillkor, ockerpriser, överetablering på vissa platser och underetablering på andra liksom problemet med att seriösa aktörer riskerade att konkurreras ut.

I dag, nästan 35 år senare, är det i stort sett samma problem som fortfarande väntar på en lösning.

Men, herr talman, det finns också ett annat före och efter för taxibranschen, och det är vad som har hänt efter plattformsbolagens etablering på svensk arbetsmarknad.

När vi debatterade taxi här i kammaren senast, i oktober förra året, lyfte vi från Vänsterpartiet upp flera exempel på de omänskliga villkor som har vuxit fram inom gigekonomin och som har haft stor påverkan på taxibranschen.

I vintras kom sedan en artikelserie i Expressen om villkoren för taxiförare som jobbar åt plattformsbolag. Artikelserien bekräftade verkligen den bilden. Tidningen träffade förare som arbetar 200 timmar i månaden och för detta får ut en lön på 8 000 kronor före skatt, vilket motsvarar en timlön på 40 kronor.

Efter den artikelserien har det kommit flera andra granskningar på samma tema. Norrköpings Tidningar uppmärksammade för bara några veckor sedan en annan utsatt grupp inom yrkestrafiken, nämligen de som arbetar som matbud åt Wolt. Tidningen träffade personer som, efter att alla omkostnader är borträknade, står med en lön på 17 kronor i timmen – 17 kronor i timmen i Sverige 2025! Det är en skam att vi låter det här fortgå.

Det finns fler aspekter på det här. Det leder också till en osund konkurrenssituation, där plattformsbolagen dumpar villkor och priser för en hel bransch. Långa och många arbetsdagar är också en risk ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Herr talman! Det är uppenbart att det inte kan fortsätta så här. Åtgärder behövs omgående.

Därför lade vi från Vänsterpartiet, precis som Socialdemokraterna också har gjort, fram ett utskottsinitiativ i trafikutskottet i februari. Där föreslog vi att den pågående utredning som regeringen har tillsatt efter att EU har antagit plattformsdirektivet skulle ges ett förtydligat uppdrag om att behandla arbetstagarbegreppet i förhållande till plattformsbolagen. Vi lade också fram förslag för att komma till rätta med prisdumpning och överpriser, problem som vi vet är stora i taxibranschen.

Det här hade kunnat vara ett steg på vägen för att vända utvecklingen, men våra förslag avslogs utan diskussion och utan beredning.

Om regeringspartierna inte vill lyssna på Vänsterpartiet kanske de känner sig mer bekväma med att lyssna på Expressens ledarredaktion. De beskriver gigekonomin som vår tids statarsamhälle och uppmanar regeringen att göra allt de kan för att få bukt med den skuggbransch som har vuxit fram. Man kan också lyssna på taxibranschen och ta till sig deras budskap när de säger: Agera nu – innan det är för sent!

Vi har väntat i snart 35 år på att taxibranschens problem ska få en lösning. Vi behöver inte vänta 35 år till.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)