Fru talman! Yrkestrafiken är extremt viktig för vårt land. Man kan likna det vid ett blodomlopp där transporterna gör att syre kommer fram till alla företag och butiker och allt som gör att hela Sverige får möjlighet att utvecklas. På det sättet är transportsektorn en extremt viktig näring för hela Sverige. Den är en del av det som gör att hela vårt land kan leva.

Samtidigt finns det saker vi kan göra för att öka effektiviteten i transportsystemet. Det finns ett antal åtgärder vi behöver vidta, för det är en hård konkurrenssituation. Det är otroligt viktigt att alla företag som finns på den svenska marknaden får möjlighet att arbeta på ett konstruktivt och konkurrenskraftigt sätt.

Jag tycker att ledamoten från Moderaterna på ett föredömligt sätt redogjorde för arbetet mot fusk och fel på olika sätt, så jag ska faktiskt hoppa över den delen av mitt anförande. Jag tycker att det var mycket klokt som sades.

Jag vill återkomma till det som jag tog upp i min fråga. Nu säger man att man arbetar så fort som möjligt, men jag blir ändå förvånad över att Landsbygds- och infrastrukturdepartementet inte förmår att få ut mer.

I oktober lades infrastrukturpropositionen fram. Jag har full respekt för att det var ett tungt arbete som tog upp det mesta av tiden, men nu är det redan april 2025. Därför förvånar det mig att saker som i princip lämnades för beredning i somras ännu inte har fått möjlighet att bli verklighet såtillvida att man ger förslag på regelförändringar men också uppdrag till myndigheter.

I regleringsbrevet till Trafikverket står det väldigt svepande om på vilket sätt man ska arbeta för att underlätta för företag på olika sätt. När denna sektor, med riktigt tunga transporter som behöver dispens för att få genomföras, drabbas av kostnader på 400 miljoner kronor till följd av långa handläggningstider tänker jag att också regeringsföreträdarna borde anse att det är ett område där det är angeläget att göra skillnad.

De som gör de tunga lyften i vårt samhälle är med och bidrar till den gröna omställningen. De är med och bidrar till att bygga beredskap. Ibland är de med och bidrar när det händer allvarliga olyckor, och att då inte ha en smidig hantering för att ge tillstånd för tunga transporter är för mig helt obegripligt.

Man söker dispens för ett fordon i sig. Om till exempel kranen skulle gå sönder kan den inte bytas ut mot en annan, utan då blir det en ny hantering. Det förvånar mig att regeringen inte är mer på när det gäller denna fråga och åtminstone kan presentera när den kan vara färdigberedd.

Om Accelerationskontoret säger att tempot måste ökas och också att tiden behöver mätas är det otroligt viktigt att tiden för beredning av frågorna kortas och att man inte sitter på händerna på departementet. Man säger att man inte gör det, men det finns lite för många exempel på att man faktiskt inte är så produktiv som man ger sken av att vara.

När det gäller frågan om Accelerationskontoret och att mäta tiden går frågan tillbaka till Tidöpartierna: Är man beredd att ange en plan för när och på vilket sätt man kommer att genomföra arbetet, eller kommer man att säga att det tar den tid det tar och därmed visa på en ganska tillbakalutad inställning där man inte ser företagens behov fullt ut? Man säger att man ser dem, men man visar det inte tydligt i handling.

Den andra del som jag skulle vilja uppehålla mig vid handlar om att överlag få möjlighet till längre och tyngre transporter på våra vägar. Vi vet att det är oerhört viktigt att man kan klassa om långa stråk för BK4-transporter. Här är det både Trafikverket och kommunerna som ska ställa om.

För att de regionala likaväl som de nationella transportstråken ska kunna förstärkas vill det till att det finns ett sammanhållet arbete för detta. Vi kan se att Trafikverket ökar möjligheten, men många gånger när man ska komma fram till en hamn eller omlastningsnod är också kommunala vägar inblandade. Därför är det viktigt att arbetet sker sammanvägt mellan de olika delarna. Det ska bli spännande att höra ytterligare Tidörepresentanter ge svar om på vilket sätt det arbetas för att öka omställningen till längre och tyngre transporter.

Fru talman! Jag skulle avslutningsvis vilja tala väldigt kort om gränshinder av olika slag. Sverige har en lång gräns mot Norge men också gräns mot Finland. När det gäller transporter över gränser har ett nytt EU-direktiv trätt i kraft där det pekas på att man behöver ha riktigt moderna färdskrivare. För dem som jobbar precis vid gränsen och som behöver göra internationella arbeten, även om det bara är i grannkommunen, krävs i dag investeringar på 20 000 eller uppemot 50 000 kronor för att sätta in den typen av färdskrivare.

Jag skulle önska att vi fick höra från regeringspartierna men också från Transportstyrelsen att gränshinderproblematiken tas på riktigt allvar. Därför har Centerpartiet ett särskilt yttrande om frågan.

Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag vill yrka bifall endast till reservation nummer 8.