Herr talman! Jag vill börja med Ukraina. Just nu kämpar det ukrainska folket för sin frihet och för rätten att fortsatt kunna leva som en demokratisk nation och som ett fritt folk under den ukrainska flaggan, som vajar fritt över ukrainskt territorium. Vi, som har haft tryggheten att leva i frihet och som inte vaknar upp till flyglarm, tvingas skicka våra nära och kära till fronten eller vaknar varje morgon med ovissheten om vi kommer att leva när kvällen kommer, har en skyldighet att fortsätta att förbehållslöst stödja Ukraina. Ukrainas kamp handlar inte bara om att försvara den egna friheten. Den handlar om svenska folkets trygghet och hela Europas säkerhet.

Herr talman! Vi får inte svika det ukrainska folket, och det gör vi inte heller. I måndags kunde jag tillsammans med mina kollegor i Tidösamarbetet presentera det 19:e stödpaketet – det enskilt största militära stödpaketet till Ukraina i en tid när stödet behövs som mest. Vi kommer att göra mycket mer.

Att jag uppehåller mig så mycket vid Ukraina är enkelt att förstå. Deras kamp är direkt kopplad till det vi har att diskutera i dag, samhällets krisberedskap. Ukrainas styrka ligger inte bara i militär förmåga och internationellt stöd. Den verkliga styrkan är folkets vilja att aldrig ge upp. Den kraften finns både vid fronten och hos alla dem som undervisar barn, vårdar sjuka och håller igång de viktiga funktionerna för ett fungerande samhälle under näst intill omöjliga förhållanden.

Herr talman! Vad avgör om ett samhälle klarar en kris? Vad gör oss starka när det oväntade inträffar? Här hemma har vi många gånger tagit fred och stabilitet för givet. Självklart ska vi vara glada över att vi har sluppit krig och krigets fasor. Men världen förändrades den 24 februari 2022, och vår invanda trygghet skakades om rejält. Vi tvingades ompröva gamla föreställningar. Sverige har nu gått med i Nato. Europa samlar sig, och vårt försvar byggs upp i hög takt.

Vårt civila försvar och vår förmåga att hantera kriser är helt avgörande. Hoten kan vara militära, klimatrelaterade, digitala eller pandemiska. Men oavsett hot måste vi stå redo att hantera kriserna. Den styrka, motståndskraft och försvarsvilja vi ser i Ukraina ska vi inte bara inspireras av, utan vi ska ta lärdom och bygga upp vår egen motståndskraft här hemma.

Herr talman! Ska vårt samhälle hålla ihop måste vi på allvar ta itu med utanförskapet, som tillåtits att växa i decennier, och de parallellsamhällen som blivit allt fler. Ska vi skapa ett inkluderande samhälle där din bakgrund inte avgör din framtid måste vi på allvar se till att den generation som växer upp får rätt förutsättningar att få tillgång till bland annat en bra utbildning så att de känner att de är en del av samhällsgemenskapen.

Men det kräver också att vi tar fajten mot dem som sprider desinformation, vars syfte är att försvaga tilliten till våra samhällsinstitutioner, och mot de krafter som hotar vår motståndskraft. Då kan vi inte lämna den generation som växer upp nu, med andra förutsättningar, vind för våg.

Herr talman! Forskning visar att känslan av samhällsgemenskap avgör viljan att försvara landet i en kris. Därför är ett starkt civilsamhälle avgörande för det arbete vi har att göra. I Ukraina ser vi hur en organiserad befolkning upprätthåller viktiga funktioner trots kriget. Utbildning, folkrörelser och lokalt engagemang stärker motståndskraften, och demokratin är det yttersta skyddet mot desinformation.

Vi lever i allvarstider – det är vi alla här överens om. Krisberedskapen har försummats under lång tid när Sverige har trott på evig fred. Men ett krig i vårt närområde och en osäker framtid kräver handling. Vårt civila försvar byggs upp i snabb takt, och vi har en handlingskraftig minister med ansvar för det civila försvaret. Civilplikten aktiveras och utökas nu även inom vården. Cybersäkerheten stärks. Beredskapsmyndigheter får nya uppdrag, och vår lagstiftning anpassas för att minska sårbarheten. Totalförsvaret byggs upp.

Totalförsvaret bygger ytterst på befolkningen, för alla har en roll att spela. Riksdagen, regeringen, myndigheter, kommuner och regioner måste alla på olika sätt skapa förutsättningar för att hantera kriser. Men om inte alla känner sig delaktiga och om vi inte klarar av att motverka splittring kan vi inte heller bygga det försvar ett samhälle behöver i kris och krig.

Herr talman! Jag vill också, som stark Europavän, lyfta fram EU:s roll. Europa har insett att vi måste ta ansvar för vår egen säkerhet och inte kan åka snålskjuts på andra. Ingen annan än vi själva kan ytterst garantera vår frihet. EU-samarbetet måste stärkas även inom krisberedskapen. Skogsbränder, torka och pandemier har visat hur beroende vi är av varandra och att ensam inte är stark. När kriser slår till krävs breda insatser som inget land kan hantera ensamt. Därför behövs ett samordnat europeiskt krishanteringsarbete, där EU kan agera snabbt för att skydda hela unionens medborgare.

Herr talman! Många av de förslag som vi debatterar i dag är viktiga. Mycket är på väg att genomföras. Vi står inför en tid där kriser inte längre är undantag utan en del av vår verklighet. Detta kräver att vi agerar nu – tillsammans, starka och förberedda.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)