Fru talman! Jag får tacka för engagemanget i den här diskussionen.

Man får göra ett vägval. Vill vi nu dra igång en av Förvaltningssveriges kanske största organisationsutredningar, eller behöver vi se till att få fler växlar utbytta redan i år? Behöver vi se till att stärka framkomligheten och robustheten redan i år, eller vill vi skjuta in detta i en utredning som kommer att ta flera år? Det är min fråga tillbaka till ledamöterna.

Jag skulle vilja säga att det svar jag har gett baseras på att de behov vi har är mycket mer brådskande än det är att dra igång en omfattande utredning kring hur organisationen Trafikverket ska delas upp. Regeringens fokus är att stärka Trafikverkets beställarkompetens och operativa förmåga vad gäller järnvägsunderhåll, vägunderhåll och investeringar i ny infrastruktur redan i år.

I år kommer 1 700 underhållsarbeten att genomföras på den svenska järnvägen. Det är rekordmycket. Förra året gick det rekordmånga tåg på en sliten anläggning. Förra året var det också rekord, all-time-high, i spårspring på järnvägen, vilket påverkar punktligheten med ungefär 1,5 procentenheter.

Det finns alltså många olika förklaringar till att situationen är som den är. Men om man drar upp Riksrevisionens kritik, som Linus Lakso gör, tycker jag också att vi ska titta på vad det är Riksrevisionen har kritiserat.

Riksrevisionen har kritiserat den förra regeringen – och även tidigare regeringar – och då haft fokus på den förra nationella planen. Kritiken handlade om dålig styrning och om politiska prioriteringar. Och rubriken för granskningen av den nationella planen 2022–2033, alltså den nu gällande nationella planen, innehåller orden ”lovar mer än den kan hålla”.

Det stora problemet är alltså styrningen och prioriteringarna. Man har inte prioriterat underhåll. I decennium efter decennium har man skjutit på nödvändigt underhåll till den grad att det på järnvägssidan nu finns en underhållsskuld på 91 miljarder kronor och på vägsidan ungefär 35 miljarder kronor. Nu maximerar vi budgeten till så mycket som Trafikverket bedömer att man kan omsätta i praktiken vad gäller både vägunderhåll och järnvägsunderhåll.

Jag tyckte det var väldigt intressant att titta på Socialdemokraternas följdmotion på infrastrukturpropositionen. De vill minska anslaget till vägunderhåll med 45 miljarder kronor. Det är detta vi borde diskutera: vilka prioriteringar som görs och hur man stärker organisationen Trafikverket.

Vi har aviserat att vi ska ta fram olika förslag på modeller för alternativ finansiering och genomförande med en OPS-utredare för att få alternativa former och för att få jämförelseobjekt. Det kommer att utmana Trafikverket.

Vi stärker även arbetet med kostnadskontroll. Adrian Magnusson pekade på att kostnaderna skenar. Det är också till följd av politiska prioriteringar. Under den förra regeringen tilläts Trafikverket finansiera förvaltningskostnader, alltså myndighetens personal, med sakanslag som var bundna av Sveriges riksdag till underhåll och nyinvesteringar i en omfattning – håll i er – som motsvarar 59 miljarder kronor. Det styr vi nu upp för att få bättre kostnadskontroll, budgetdisciplin och effektivitet.