STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet och även de två moderaterna; det visar att debatten är viktig.

Jag har fått veta av människor runt om i landet att de har fått fakturor på uppemot 100 000 kronor från Lantmäteriet, och ledamoten Jansson berättade ju om den gamle mannen. Ingen av dessa har fått något tydligt svar på vad pengarna går till. Det är inte ovanligt att dessa människor bollas runt mellan avdelningar utan att någon kan ge ett besked. Detta är inte bara orimligt; det är rättsosäkert.

I ett uppmärksammat fall som rapporterades av TV4 tvingades Lena från Västerbotten att betala nära 91 000 kronor för en enkel klyvning av mark där gränserna redan var fastställda. När Lena påpekade att Lantmäteriet hade gjort fel lades de tillkommande kostnaderna på henne. Trots att myndigheten hade gjort fel debiterades alltså Lena igen. Hennes ord var tydliga: Jag känner mig rånad av en svensk myndighet.

Detta var inget undantag. Lantmäteriet upplevs i dag som en bromskloss i samhällsbyggandet. TV4 berättar också om Olov och Jennie i Norrbotten som väntat i över två år på att få sin mark avstyckad – ett ärende Lantmäteriet självt säger borde ta sex månader. Under tiden fortsätter fakturorna att strömma in, med timkostnader på mellan 900 och 1 700 kronor beroende på handläggare.

Herr talman! Är detta en hållbar modell för myndighetsutövning? Det tycker inte jag. Är det rimligt att privatpersoner måste begära ut tidkort, analysera fakturor och kontakta jurister för att förstå varför de får betala tiotusentals kronor till staten?

På Lantmäteriets egen hemsida står att handläggningen av spridningstillstånd, som är en helt grundläggande funktion, just nu tar upp till 55 arbetsdagar, alltså nästan tre månader. Det gäller dessutom bara ärenden som inkommit sedan november förra året. Vad gäller bygglovsärenden är väntan ofta upp till ett år eller mer, vilket jag har fått höra från privatpersoner, kommuner och företag jag har haft kontakt med.

Som om detta inte vore nog skjuts nu återöppnandet av de digitala tjänsterna upp sex till nio månader. Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder, men här är man tillbaka på 80-talet.

Handläggningstiderna ökar trots att det kommer in färre ärenden. Hur är det möjligt? Vad säger detta om ledning, om prioriteringar och om regeringens ansvar?

Herr talman! Detta är inte längre en administrativ utmaning; det är ett haveri. Det påverkar möjligheten att bygga bostäder, starta företag och äga och bruka mark. Det slår mot landsbygden, mot kommuner och mot framtidstro. Många har hört av sig till mig och frågat: Känner ministern något som helst ansvar för detta och för de människor som drabbas?

Därför frågar jag: Anser statsrådet verkligen att Lantmäteriet är en myndighet som levererar i takt med sina uppdrag? Om inte, vad gör regeringen åt det?