STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det stämmer att jag sitter i Livsmedelsverkets insynsråd. Jag kommer självklart att lyfta frågan för dialog även där.

Det är positivt att det pågår en dialog kring hur regelverken ska tolkas och tillämpas så att branschen får vara en del av den analysen. Det är nämligen en viktig signal till våra jägare och även småskaliga förädlare som gör att de känner sig lyssnade på.

Det är återigen viktigt att poängtera att det inte bara handlar om ett enskilt myndighetsbeslut utan om helheten, det vill säga hur vi skapar en fungerande kedja från jakt till konsument. För att jägarna ska kunna ta till vara sitt kött på ett säkert och effektivt sätt krävs både tydliga regler och en fungerande infrastruktur.

Landsbygdsministern sa i sitt svar att det inte finns något generellt förbud mot att lämna vildsvinskött till charkuterier men att köttet först måste besiktigas på en vilthanteringsanläggning. Problemet är att det finns alldeles för få vilthanteringsanläggningar och slakterier som tar emot vildsvin. Många jägare saknar den här typen av anläggning i sitt närområde, vilket innebär långa transportavstånd som gör det både opraktiskt och dyrt att leverera viltet.

Herr talman! För att kunna ta till vara viltköttet på ett bra sätt krävs antingen fler vilthanteringsanläggningar eller att jägarna även fortsättningsvis får lämna in sina styckdetaljer till charkuterierna. Jag tycker personligen inte att det är rimligt att återtag av vildsvinskött ska ses som en marknad – det är ju den bedömning som har gjorts av myndigheten – eftersom syftet är att konsumtionen ska ske i det egna hushållet. Det är en fråga jag avser att lyfta även i direkt dialog med Livsmedelsverket.

Om jägarna i stället blir tvungna att lämna hela djurkroppar till vilthanteringsanläggningarna tror jag tyvärr att en hel del bra kött kommer att gå förlorat. Det är ett resursslöseri vi inte har råd med, framför allt inte med tanke på vår låga självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel.

Enligt Livsmedelsverkets rapport finns det endast 185 aktiva slakterier och vilthanteringsanläggningar kvar i Sverige. Antalet har minskat de senaste fyra åren, och det är framför allt de mindre anläggningarna som har valt att stänga. Det här leder till att många jägare tvingas hantera hela kedjan från slakt till försäljning själva, herr talman, vilket är både tidskrävande och svårt. Än värre blir det om inte ens de befintliga anläggningarna får ta emot köttet, vilket är anledningen till att vi har den här debatten i dag. Legotillverkningen av viltkorv är hotad.

Om vi menar allvar med att fler ska kunna äta vildsvinskött måste hela kedjan fungera. Det tål att sägas igen. Det räcker inte bara att jakten är effektiv; vi behöver också se till att hantering, förädling och försäljning funkar på ett sätt som passar fler jägare och finns tillgänglig för fler jägare.

Herr talman! Därför vill jag ställa ytterligare två frågor till landsbygdsministern.

Tror ministern att det finns risk att förbuden mot inlämning av vildsvinskött för legotillverkning av viltkorv kommer att fortsätta att utfärdas? De som har utfärdats står ju fast. Det man har gjort är att pausa utfärdandet av förbud.

Landsbygdsministern påpekar också att det inte finns något generellt förbud mot inlämning av kött till charkuterier om köttet har blivit besiktigat på en vilthanteringsanläggning. Därför skulle jag också vilja veta på vilket sätt regeringen arbetar för att bidra till att fler vilthanteringsanläggningar kan öppna och drivas vidare, särskilt i de delar av landet där behovet är som allra störst.