STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jakten på lo har precis avslutats. Det här är den så kallade licensjakten. Precis som landsbygdsministern nämner är lodjur en art som enligt EU:s art- och habitatdirektiv ska vara strikt skyddad. Ändå tillåter man en licensjakt. Jakten pågår också under en för arten väldigt känslig period, nämligen under dess parningsperiod. Det strider också mot EU:s art- och habitatdirektiv.

Det är också en jakt som är väldigt populär. Den beskrivs av landsbygdsministern som en strikt reglerad jakt. Jag skulle väldigt gärna vilja att landsbygdsministern tydliggjorde för dem som tar del av debatten vad han menar och lägger in i de orden: Vad är en strikt reglerad jakt?

Det är 84 lodjur som har dödats, och detta är det tredje året i rad som dräktiga lodjur med foster i magen skjuts. Samtidigt talar vi om Sveriges kanske mest älskade djur. Det är så populärt att 97 procent av svenskarna uppskattar att vi har lodjur i Sverige. Det är en väldigt stark siffra som också talar sitt tydliga språk.

Samtidigt gör lodjuret marginell skada, om man talar i sådana termer, särskilt i mellersta och södra Sverige. Ändå är den mesta jakten förlagd just till södra och mellersta Sverige.

Frågan är: Varför har vi då denna jakt, som så många tycker är helt obefogad och rent av vidrig? Det handlar helt enkelt om det som också landsbygdsministern nämner, nämligen att man får lov att ta vara på skinnet och kraniet om man fyller i en blankett. Det kallar jag inte för strikt på något sätt. Man bara fyller i en blankett och ber Statens veterinärmedicinska anstalt om att få tillbaka ett rengjort och tvättat kranium att sätta på hyllan hemma. Detta är alltså den drivkraft som ligger bakom. Det brukar inte vara populärt att man beviljar jakt för något som till slut ska bli en prydnad. Det är precis det som händer. Därför finns Cites, en konvention som är till för att reglera handel med djurdelar från hotade arter. Även där finns lodjuret listat.

Ändå är det så, fru talman, att man som intresserad troféjägare kan komma till Sverige och skjuta ett djur av en fridlyst och hotad art, flå det och ta med sig kraniet till sitt hemland. Det är ett uppenbart kryphål som finns och som utnyttjas.

Då är det första som jag väldigt gärna vill veta landsbygdsministerns syn på: Hur tänker regeringen agera för att man inte ska kunna ta vara på de här kroppsdelarna – för att förhindra att det blir själva drivkraften?

Som sagt: Jakt på lo i norra Sverige är en debatt. Men det är i mellersta och södra Sverige, där det handlar om marginell skada för fårägare bland annat, som de flesta lodjur har skjutits, som man då har beviljat jakt på. Vad tänker man göra för att minska själva drivkraften, nämligen troféjakt på lo?