Fru talman! Jag vill börja med att gratulera ledamoten Beckman för att han har genomfört två besök och träffat sina kärnväljare. Jag tror att det är mycket värdefullt.

Däremot har han helt fel om Miljöpartiet. Jag tror att Lars Beckman har sett få personer som är så mycket från landet som jag; jag har vuxit upp i Smålands skogar i en by bestående av tre hus, sades det, men vi såg bara två. Jag har mycket kontakt med landsbygden. För landsbygden slår mitt hjärta som hårdast. Därför blir jag också bedrövad och ledsen över att man väljer att inte lyssna på landsbygdens röster när de kommer till uttryck och när man frågar.

Självklart ska vi försöka hitta lösningar. Landsbygdsministern säger är att det är en stor fara att överdriva och säga att en upplevd rädsla inte finns. Jag håller med om det. Men vi, samtliga ledamöter i den här kammaren, har också ett ansvar att inte överdriva problematiken. Om det finns lösningar, möjlighet att ge ersättning och möjlighet att informera tycker jag att vi ska ta det ansvaret.

Också vad gäller den illegala jakten måste mer göras, och det måste komma öronmärkta pengar.

Jag skulle i den här debatten vilja påpeka att hela den svenska vargförvaltningen i dag, med de referensnivåer som man drömmer om, bygger på ett aktivt arbete tillsammans med Ryssland. Detta har fått kritik i Tapioladomen. Där har man slagit fast att EU:s art- och habitatdirektiv gäller inom EU. Vi kan inte räkna med en population som sträcker sig till Ryssland.

Jag tycker att det är problematiskt att regeringen, med stöd från riksdagen, räknar med att kunna luta sig mot en ganska problematisk samarbetspartner i detta läge, nämligen Ryssland. Jag tycker att vi ska kunna stå på egna ben och uppnå en gynnsam bevarandestatus värd namnet, baserad på fakta.