Fru talman! Patrik Björck är mycket skicklig på att lägga ord i min och andras munnar. Det jag lovade var att vi ska fullfölja det vi har lovat: att minska vargstammen. Jag har inte sagt någonting explicit om nivån på licensjakten, för detta kommer självklart att hanteras genom rätt process. Men det jag försökte leda i bevis var att vi ska göra det vi har föresatt oss.

Jag undrar om Miljöpartiet verkligen har förstått vilka konsekvenser en vargstam på över 500 individer – vi har hört högre siffror också – skulle få för människor som bor och lever på landsbygden och har sin försörjning och utkomst därifrån, inte sällan med djurhållning i fokus. Om vi ska prata om samexistens, hur kan vi då resonera med företrädare för en politik som riskerar att helt överge de människor som faktiskt måste leva med konsekvenserna? För mig är det obegripligt.

På tal om rädsla stämmer det att det var väldigt länge sedan en människa bragtes om livet av en varg – i alla fall en varg som lever fritt i skogen. Jag har heller aldrig sagt eller dragit upp som argument att så skulle ha skett. Jag tror dock att de flesta kan förstå och sätta sig in i den oro som ett vilt djur, ett rovdjur, kan väcka och i hur det skulle kännas att släppa ut sina barn på den gårdsplan där en vargfamilj gick förbi dagen innan. Jag skulle inte släppa ut mina barn till en hund som jag inte känner – för att det är ett djur. Det kan hända saker, och jag vill ha koll. Men när jag har lyft den oron tidigare har den från bland annat Miljöpartiets sida viftats bort som totalt irrelevant. Det är att ignorera människors oro, och det tror jag i sig är en stor fara för en politiker. Jag tror att det ligger en stor fara i att inte ta människors oro på allvar, för den är genuin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samma sak gäller oron hos människor som har får och lever av animalieproduktion. Fårbönder är i och för sig ett utdöende släkte, vilket jag tycker är hemskt att se i ett land med fantastiska möjligheter för att hålla får. När konsumtionen nu ökar importerar vi hellre lammkött från andra sidan jordklotet, och det är något som jag väldigt gärna skulle vilja se till att vi ändrar på.

Jag fick också av ledamoten en fråga rörande genetik. Det är just detta som vi har gett i uppdrag till Naturvårdsverket, vår expertmyndighet. Vi har fått återkoppling i flera omgångar, och nu håller vi på att analysera det senaste – just hur vi ska hantera lägre nivåer, vad som krävs, vilka steg vi behöver ta och i vilken takt vi kan minska vargstammen.

Det är ett oerhört grannlaga arbete som måste ske för att vi ska kunna minska vargstammen. Men ambitionen och regeringens mål är mycket tydliga: Vi ska ha gynnsam bevarandestatus för vargen i Sverige, men stammen behöver vara betydligt mindre än den är i dag.