Fru talman! Det pågår en kostnadskris i Sverige. Man märker inte alltid av det när man har fått en ny fet skattesänkning i början av året, men det är så. Matpriserna skenar, och många har svårt att få vardagen att gå ihop.

I min del av landet, i sydligaste Skåne, är elpriserna ett stort samtalsämne som präglar många samtal vid frukostbord, lunchbord, fikabord och middagsbord. Det blir särskilt tydligt när allt annat har blivit så mycket dyrare, inte minst den mat man måste ställa på bordet.

Jag träffade nyligen Ystads Pensionärsråd, som består av representanter för de olika pensionärsföreningarna PRO, SPF och SKPF, och jag fick en hel del frågor om just elpriserna. Man kunde inte riktigt förstå hur prisskillnaden kan vara så stor i samma land. Varför ska de som bor i Ystad eller i en by utanför Ystad stad betala så mycket mer än de med exakt samma förutsättningar som råkar bo i Boden eller i Luleå? Jag hade inget bra svar på frågan om varför vi har ett system med så pass olika elpriser för människor som bor i samma land. Jag kunde inte förklara varför det behöver vara så, det vill säga att det ska vara ett elpris i Ystad och ett elpris i Haparanda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessa elområden finns inte överallt. Tyskland har inte alls den typen av system. Precis som ledamoten Karlsson nämnde föreföll ministern i sitt svar uttrycka att hon var nöjd med elmarknadsmodellen. Det funkar bra som det är, trots att man i nästa steg säger att man får samtal om modellen. Men elområdessystemen fungerar uppenbarligen inte. Det finns tillfällen när elpriset är flera hundra procent dyrare i Ystad jämfört med Haparanda, och det är minst sagt orimligt. Framför allt är det mycket svårförklarat.

Mötet med Ystads Pensionärsråd, det vill säga representanterna för pensionärsföreningarna, utvecklades till en workshopliknande verksamhet. Man sa i pensionärsorganisationen att det finns saker som produceras i Skåne men som inte produceras på andra håll i landet. Det produceras smör i Skåne. Det kanske skulle vara olika områden för smör; smöret ska vara 100 procent dyrare i norra Sverige än i södra Sverige. Spannmålen kanske ska vara dyrare någon annanstans. Jag som kommer från kanten av Österlen kan hävda att äpplena ska vara 100 procent dyrare i norra Sverige än i södra Sverige. Det hade ingen tolererat eller accepterat. Men i det här fallet anses det vara rimligt. Baserat på energi- och näringsministerns svar förefaller det vara så att hon tycker att elmarknadsmodellen fungerar.

Det finns många frågor man kan ställa, och svaren uteblir i dagens interpellationsdebatt. Men jag ger ministern tillfälle att utveckla sina svar. Tycker ministern att elprisområdena är rimliga? Vad gör egentligen ministern och regeringen rent konkret för att se över dem? Sitter man på händerna och låter Bryssel bestämma i frågan?