Fru talman! Tack till näringsministern för svaret!

Jag håller, kanske föga förvånande, inte med näringsministern när hon säger att staten inte har dragit sig tillbaka. Jag kommer att återkomma till detta.

Näringsministern lyfte att hon inte kan bestämma själv och att det är ge och ta i en budget. Det förstår jag verkligen. Men jag tycker att det är ett problem att statsråd inte bestämmer mer i Sverige. Civilministern, till exempel, säger att det är ett uppdrag till Statens servicecenter att det ska finnas servicekontor i varje funktionell arbetsmarknadsregion. Två veckor senare läggs servicecentrum ned i Ludvika och Smedjebacken, som är en av de mest expansiva regioner som vi har. Jag tycker att det är ett problem. Då är det svårt att säga till kommunalrådet att signalen inte är att staten drar.

Näringsministern lyfte också upp att det handlar om en helhet och att jag tog upp saker som inte rör hennes ansvarsområde. Men sedan kom hon in på infrastruktur. Det tänkte även jag prata mer om, för det är svårt att prata industri utan att prata infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet talar om den största satsningen någonsin på infrastrukturbudgeten. Det ligger dock i sakens natur att varje infrastrukturbudget är större än den tidigare. Under mina tolv år som kommunalråd var budgeten den största någonsin varje mandatperiod. Detta innebar dock inte att skolan fick mer i reella medel än de hade förra gången.

I Smedjebacken och Ludvika står vi inför ett industrigenombrott. Den gröna omställningen sker inte längre bara i Norrbotten och Västerbotten, utan det är samma sak i Bergslagen, och då måste staten hänga med. Det handlar inte bara om elektricitet till fabriken, utan det handlar om vägar, järnvägar och kollektivtrafik som fungerar. Det handlar om hur folk ska ta sig till jobbet. Det handlar om tåglinjer för pendling, godstransporter, väg ut till hamn och framkomliga vägar. Annars blir tillväxten bara en vision på papper.

Regeringen, där näringsministern har en viktig roll, har nyligen gett Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag till ny nationell plan. I uppdraget ingår att beakta behovet av ett robust transportsystem som kan möta utmaningar i snabbt växande industriregioner. Här måste Ludvika och Smedjebacken kvala in. Behovet är akut.

Mot den bakgrunden vill jag fråga näringsministern, som har ett samlat ansvar för att bejaka och underlätta för industrin: När kommer regeringens uppdrag till Trafikverket att konkret märkas i form av infrastruktursatsningar i Ludvika och Smedjebacken? Varför agerar man inte mer samlat när det är tydligt att industrin går före och staten halkar efter?