Fru talman! Det gläder mig att höra att försvarsministern har en plan.

Jag har tittat lite på hur det ser ut. Arbetsmiljöverket säger att skyddet enligt visselblåsarlagen gäller även personer under utbildning eller praktik men att det krävs att de verkar inom ramen för en arbetsrelaterad kontext. Det är det som ställer till problem just nu.

Det är bra om regeringen kan titta på frågan ur flera perspektiv, för vad gör man om man som ung värnpliktig till exempel är rädd för repressalier? Då krävs det att det finns en strukturerad och fristående professionell funktion som det aktivt informeras om, för jag tror att det också finns ett informationsbehov. Pliktrådet pratar om att många inte riktigt vet vilka rättigheter som finns utöver visselblåsarfunktionen. De känner inte ens till att det finns en visselblåsarfunktion. De får inte ta del av den, men det är alltså mycket som saknas.

Det måste vara en tillgänglig funktion, för jag tror att det är viktigt att det finns en funktion som gör att man känner och upplever att det är tryggt – och att den så att säga är utanför skalet, precis som den som anställda inom Försvarsmakten har tillgång till.

Jag vill vara tydlig med att det här inte är en attack på Försvarsmakten utan mer ett förslag. Jag tar upp frågan för att man bör kunna se på den som ett vakuum och fråga: Vad gör vi åt detta, och hur kan vi förbättra oss? Jag tror att en visselblåsarfunktion också skulle kunna vara ett instrument för att förbättra saker inom hela Försvarsmakten, om man ser det på detta sätt. Det handlar om trygghet, men också om att värna framtidens försvarsvilja.