Fru talman! Statsrådet säger att det är viktigt att bekämpa inflationen. Jag tror inte att det finns någon politiker som inte håller med om det självklara i detta.

Det som händer just nu är att matpriserna fortsätter att öka trots att inflationen går ned. Hyrorna ökar, nu senast i januari. Det är den verklighet vi är här och debatterar, och det är den verklighet som så många människor där ute upplever och behöver hantera.

Vad är poängen med att bekämpa inflationen om det inte resulterar i att pengarna blir mer värda? När matpriserna fortsätter att öka har hela poängen med detta försvagats.

Det är absolut jätteviktigt att även de som står utanför arbetsmarknaden kommer in. Jag tror inte att statsrådet har någon annan uppfattning än jag när det gäller detta, och det har vi debatterat många gånger. Man ska jobba med det också. Nu har arbetslösheten varit uppe och peakat på över 10 procent, och dessutom i den verklighet som jag nu beskriver.

Om man har ett jobb har man inte råd att leva på sin lön trots regeringens skattesänkningar, som ni nu hävdar ska ge mer pengar i plånboken. Om man står utanför arbetsmarknaden eller är sjukskriven på grund av en dålig arbetsmiljö eller för att man har varit orolig över sin ekonomiska situation otroligt länge är det ännu värre. Hade man små marginaler när man hade en lön har man definitivt inga om man står utanför arbetsmarknaden.

Vi har en arbetslöshet på över 10 procent, matpriser som fortsätter att öka och hyror som fortsätter att öka trots att inflationen går ned. Då använder regeringen reformutrymmet för att utöka marginalerna för vissa. Jag kan ta mig själv som exempel, och jag kan ta statsrådet. Det är sådana som vi som redan har väldigt goda marginaler och som klarar av situationen. Men regeringen väljer att utöka våra marginaler ännu mer varje månad, med flera tusen kronor. Det är jättedyra reformer!

I stället hade regeringen kunnat behålla det extra bostadstillägget eller, för den delen, barnbidraget. Det påverkar inte inflationen. Det påverkar inte den svenska ekonomin negativt. Man kan göra de aktiva politiska valen, men den här regeringen gör inte det.

Man skulle exempelvis kunna beskatta bankerna, som gör de gigantiskt stora övervinsterna, för att se till att underlätta för dem som inte har några marginaler eller dem som inte kan leva på sin lön – för vi hör vittnesmål även om detta. Man hade kunnat se till att fler kommer in på arbetsmarknaden eller förbättra situationen på snart sagt vilket område som helst. Varför väljer inte regeringen att göra det?

I dag ser vi att den ekonomiska jämställdheten minskar med den här regeringen. Jag frågar mig och statsrådet: Varför? Vi har ju ett delmål som säger att vi ska öka den ekonomiska självständigheten.