Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag tror att många som lyssnar på den här debatten kommer att känna igen sig i de beskrivningar som jag tänker ge ett axplock av i debatten. Det ska jag göra för att det ska bli väldigt tydligt även för statsrådet hur verkligheten där ute ser ut.

Det finns otroligt många – tusentals och åter tusentals – vittnesmål från kvinnor, till exempel ensamstående mammor, som har det brutalt tufft. De får inte ekonomin att gå runt. Det är ingen tillfällighet. Och det är inte under några månader som det har varit på det viset, utan nu börjar vi kunna räkna år med den svåra ekonomiska situation som de sitter i.

En kvinna som heter Alexandra säger så här: ”Jag är vuxen och vill klara det själv och inte behöva hjälp från honom, eller släkt och vänner. Det är bra att de finns, men tänk också alla kvinnor som inte har det stödet. Som kanske lever i våldsamma relationer men inte kan lämna på grund av för liten ekonomi. Regeringen borde göra det lättare och inte svårare att vara kvinna.”

Sedan har vi Sandra, som jobbar heltid som undersköterska i äldreomsorgen. Hon tvingas jaga mat på extrapris och hoppar över måltider för att klara av månaden. Oron är stor för att bli sjuk eller behöva vabba, för då spricker hela månadsbudgeten. När Sandra gick till banken för att få stöd att förändra sin ekonomiska situation och sin bostadssituation fick hon rådet att det bästa vore om hon kunde skaffa sig en karl.

Det som jag lyfter upp här är bara ett fåtal, ett axplock, av de vittnesmål vi har fått. Det kommer rapport efter rapport, och hela civilsamhället rapporterar om situationen.

Då väljer regeringen att använda ett gigantiskt reformutrymme på cirka 30 miljarder till att sänka skatten. I stället hade man kunnat höja barnbidraget och låtit bli att slopa det extra bostadstillägget, vilket regeringen alltså tänker verkställa i juni. Då löper tiden för det extra bostadstillägget ut. I stort sett alla vittnar om att det kommer att vara en dödsstöt, som innebär att den där sista tusenlappen som gjorde att man fick pengarna att räcka och att allt gick ihop nu försvinner. Den plockar alltså regeringen bort.

Man kan samtidigt fundera på vad som händer och varför den ekonomiska situationen ser ut som den gör. Det beror på att hyrorna ökar. De fortsätter att öka, och det har de gjort under en längre tid. Matpriserna har ökat i flera år. Samtidigt kan vi läsa att de fyra storbankerna gjorde en vinst på 150 miljarder förra året och att Axfood i förra veckan delade ut nästan 2 miljarder i vinst till sina ägare. Det är ingenting som regeringen gör någonting åt.

Jag har därför en fråga. Ni lämnar hårt arbetande kvinnor på efterkälken, Paulina Brandberg. Det ökar den ekonomiska ojämställdheten och barnfattigdomen. Varför gör ni det?