Fru talman! Tack, Markus Selin, för en angelägen interpellation!

Jag börjar i säkerhetspolitiken. Vi befinner oss som sagt i det allvarligaste säkerhetspolitiska omvärldsläget sedan andra världskrigets slut, och det gör att vi kommer att behöva utöka försvaret. Det kommer att behöva växa snabbt.

Om det för fem eller tio år sedan uppfattades vara ont om pengar men gott om tid är det numera precis tvärtom: Nu har vi väsentligt mer pengar, men vi har ont om tid. Vi vet att de ryska väpnade styrkorna för närvarande är uppbundna i och kring Ukraina, men vi vet också att man har stora ambitioner att bygga upp ett starkare militärt försvar. Man har både intentioner och möjligheter som utgör ett direkt hot mot oss och våra allierade. Tid är alltså en kostnad, och det innebär att vi kommer att behöva ta en risk när vi bygger upp ett starkare försvar.

Tidigare var mycket av styrningen såväl inom totalförsvaret som mellan Försvarsdepartementet, Regeringskansliet och Försvarsmakten starkt centraliserad, och vi behöver nu decentralisera besluten så att de kommer närmare inte minst förbandsverksamheten. Det är den utmaning som vi kommer att behöva hantera – allt för att skapa förutsättningar för en snabbare tillväxt.

Den andra frågan som Markus Selin är inne på är de väldigt stora ekonomiska medel som nu tillförs till försvaret. Jag vill komma med ett perspektiv på den frågan: År 2015 utgjorde försvaret den åttonde största utgiftsposten inom statsbudgeten, och numera utgör försvaret den näst största utgiftsposten. Med så mycket ekonomiska medel kommer naturligtvis ett betydande ansvar att se till att medlen också omvandlas till militär förmåga så att vi har god förmåga att tillsammans med våra allierade bedriva avskräckning och försvar – ytterst i akt och mening att vi ska kunna fortsätta att leva i fred. Det är målet.

Hur arbetar vi? Jag tycker ändå att vi arbetar rätt noggrant med uppföljningen av det här. Vi har naturligtvis återkommande mål- och resultatredovisningar med Försvarsmakten. Vi har också en myndighet i form av Myndigheten för totalförsvarsanalys, som faktiskt kom till efter ett förslag från Försvarsberedningen under den förra mandatperioden. Just när man tillför mycket medel måste man nämligen också se till att varje krona verkligen gör skillnad för att bygga upp ett starkare totalförsvar. Myndigheten svarar under Försvarsdepartementet, och vi följer den nära. Jag vet också att den har varit i försvarsutskottet och diskuterat och följt upp. Den har till uppgift att följa och se till att varje krona används bra och effektivt.

Nästa fråga är om det råder balans mellan mål och medel. Kan Försvarsmakten arbeta upp så här mycket mer ekonomiska medel? Jag vill ge ett perspektiv på materielförsörjningen: De senaste två åren har vi fattat beslut om och upphandlat försvarsmateriel för 254 miljarder. Det är mycket stora summor. Det jag är imponerad av är att Försvarsmakten under förra året lyckades arbeta upp 98,5 procent av sin budget. Jag tycker att det är rätt imponerande. Jag tror att det var 600 miljoner, av en mycket stor budget, som man inte kunde arbeta upp.

Jag tycker att det visar att det råder balans när det gäller medel och att det finns en framåtanda inom Försvarsmakten, liksom naturligtvis inom Försvarets materielverk, när det gäller materielförsörjningen och att se till att vi nu ytterst omsätter de ekonomiska medlen till militär förmåga – allt med fokus på starkare krigsförband.