Herr talman! Jag tycker att det är bra att ledamoten tycker att civilsamhället är viktigt. Men i regeringens strategi för civilsamhället låter det som om civilsamhället ska knytas närmare regeringen och på det sättet förlora en del av sin självständighet och sitt oberoende. Det är mycket oroande.

I regeringens instruktion till Sida om stödet till det civila samhället sägs inte bara att UD vill vara med och styra beslutsprocesser. Det finns också en skrivning om att verksamheten inte får motverka svenska intressen. Vad är svenska intressen? Vem bedömer det, och på vilka grunder?

Anser inte ledamoten att det är viktigt att civilsamhället får verka i sin egen rätt? Är inte ett oberoende och starkt civilsamhälle, som även har rätt att kritisera regeringen, en viktig grund i vår demokrati?

I strategin för civilsamhället skriver regeringen även att medlen inte kan användas till påverkans, informations- eller lobbyarbete riktat mot icke-ODA-länder. Det är högst anmärkningsvärt. Bistånd ska alltså inte kunna gå till påverkan i icke-biståndsländer. Det visar att regeringen inte förstår sig på hur modernt rättighets- och demokratiarbete går till. Varför ska civilsamhället inte få kritisera eller påverka icke-biståndsländer? Vad är man egentligen rädd för?