Herr talman! Världen förändras nu i snabb takt mitt framför våra ögon. Den regelbaserade världsordningen utmanas, klimatkrisen fördjupas, auktoritära krafter växer och humanitära katastrofer närmast staplas på varandra. Detta borde vara en tid för att öka takten i arbetet för en hållbar utveckling och fred, men Sveriges regering går i mångt och mycket i motsatt riktning.

När behoven i världen ökar väljer regeringen att backa. När demokratin hotas väljer man att tystna. När den globala uppvärmningen ökar väljer man att öka utsläppen. När de säkerhetspolitiska spänningarna ökar väljer man att minska biståndet. Vad tror regeringen egentligen att vi ska tjäna på det? Varför ska vi ta stora kliv tillbaka när vi hade tjänat så mycket mer på att kliva fram?

Världen går just nu bakåt när det gäller demokratisk utveckling. Bara 29 procent av jordens befolkning lever i en demokrati, och 42 länder har de senaste åren inskränkt sina medborgerliga friheter. Vi är tillbaka på 1985 års nivåer när det gäller tillgång till demokratiska rättigheter, alltså på samma nivåer som före kalla krigets slut.

I denna nya verklighet behöver Sverige visa ledarskap och stå bakom människorättsaktivister och demokratikämpar i kampen för frihet och rättvisa. I stället har den här regeringen urholkat förtroendet för Sverige internationellt. Man talar om effektivisering och kontroll, men det vi ser är snarare centralisering, osäkerhet och ett förlorat förtroende. Bakom siffrorna om fängslade människorättsaktivister i Belarus och mördade fackligt aktiva och miljökämpar i Sydamerika finns det riktiga livsöden. Deras utsatthet är på riktigt. Det är människor som betalar priset för den här regeringens reformiver.

Herr talman! Den svenska modellen för utvecklingssamarbete, där arbetet görs med civilsamhällesorganisationer på plats, har länge varit en av våra styrkor. De svenska folkrörelserna bär med sig värderingar, långsiktighet och djupa nätverk. De bygger relationer där myndigheter inte når fram. De vet hur man arbetar kontextkänsligt, inkluderande och med lokal förankring.

Regeringen har med sin reformagenda sagt upp avtal med kort varsel, tagit bort informationsstödet och skapat ett limbo som kvarstår för hela den svenska biståndssektorn. Det är ju inte effektivisering, utan det är att förstöra någonting som har fungerat väldigt bra. Det sker, märkligt nog, i effektivitetens namn.

Biståndet får aldrig ses som en lyxutgift i budgeten. Det är pengar som vi har en historisk och moralisk skyldighet att investera för en bättre värld för alla, för att nå målen i Agenda 2030 – som Sverige står bakom – samt för kampen för rättvisa och demokrati. Det är också en säkerhetspolitisk investering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Listan över länder som sänker sitt bistånd för att betala för det militära försvaret kan göras lång. Storbritannien, Belgien, Tyskland och Nederländerna är några som är med på den. Nu när Trump har slaktat det amerikanska biståndet tittar vi ut över en humanitär avgrund. Decennier av utvecklingsframgångar som säkrat demokrati, välfärd, jobb och nya marknader håller på att gå förlorade. Om vi inte vänder den trenden står vi inför ett svårgripbart mänskligt lidande i utvecklingsländerna men också en social och ekonomisk kollaps som kommer att påverka även Sveriges trygghet och utveckling negativt.

Att bygga fredliga och stabila samhällen är den bästa försäkringen mot krig, flyktingkriser och osäkerhet. Det är inte ett alternativ till att lägga pengar på försvar, utan det är en investering i vår framtid. Bistånd som stärker demokratiska institutioner, bekämpar korruption och skyddar mänskliga rättigheter minskar risken för framtida krig, flyktingströmmar och humanitära katastrofer. Fredsarbete är minst sagt livsviktigt, både i sig självt och för att väpnade konflikter tenderar att sprida sig om de inte hanteras i tid.

Att skära ned på utvecklingssamarbetet är att blunda för denna verklighet och i förlängningen skapa större problem som vi kommer att behöva hantera senare, till ett betydligt högre pris. Lyssna nu, Moderaterna! För varje dollar som spenderas på fredsförebyggande och bistånd sparas 103 dollar i kostnader för katastrofrespons. Det är effektivitet.

Fattigdom, ojämlikhet och klimatkriser göder konflikter. När det internationella samfundet viker undan lämnas ett vakuum som snabbt fylls av auktoritära regimer, kriminella nätverk och extremistgrupper. Därför är det så allvarligt att västvärldens bistånd minskar runt om i Europa, i USA och här i Sverige. Det innebär inte bara att skolor stänger, att vattenpumpar tystnar och att kvinnors skydd försvagas, utan det innebär också att andra krafter – inte sällan Ryssland eller Kina – kliver in och köper inflytande där demokratin skulle ha stått.

Herr talman! Klimatkrisen får inte glömmas bort i biståndsdebatten. Tvärtom måste vi förstå att vårt internationella utvecklingssamarbete är en av våra viktigaste kanaler för att möta klimatkrisens konsekvenser. Vi rusar, bokstavligt talat, mot tröskeleffekter som vi inte kommer att kunna backa ifrån. Om vi drabbas av dem kommer de att orsaka ett oerhört lidande. Torka, översvämningar och bränder slår allra hårdast mot de allra fattigaste, som bidragit minst till klimatförändringarna.

Det svenska klimatbiståndet har gett konkreta resultat. Skördar har räddats, samhällen har byggt upp beredskap och barn har kunnat fortsätta gå i skolan, och detta har skett trots klimatkatastrofer. Men nu riskerar det här arbetet att backa. Biståndet till klimatanpassning skärs ned samtidigt som vi ser att FN:s mål om klimatfinansiering inte nås. Sverige skulle kunna gå före, men i stället drar regeringen fötterna efter sig.

Vi får inte heller glömma jämställdheten. Jämställdhet är inte bara en rättighetsfråga utan också en grundläggande förutsättning för hållbar utveckling, demokrati och fred. I dag ser vi hur kvinnors rättigheter begränsas och hotas i stora delar av världen. I krig, i klimatkriser och i konflikters spår ökar de könsbaserade övergreppen, och de är inte slumpmässiga. De är systematiska och ofta sanktionerade av maktstrukturer där kvinnor saknar inflytande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Det stannar heller inte där. Kvinnors rätt till sina kroppar, till utbildning och till ekonomisk frihet urholkas. Kvinnors rättigheter ifrågasätts av män som Trump, samtidigt som länder som Sverige drar ned på sitt utvecklingsbistånd. Det är ett dubbelt slag mot kvinnorna.

För att vända denna utveckling krävs mod. Sverige har varit ett föregångsland men är det inte längre. Den feministiska utrikes- och utvecklingspolitik som Miljöpartiet var med och byggde upp har monterats ned. Regeringen har tyvärr skurit i jämställdhetsarbetet och sänkt ambitionerna i regleringsbreven till myndigheterna. Det är ett svek mot Agenda 2030, mot Sveriges globala anseende och inte minst mot kvinnorna.

Vi måste tillbaka till en politik som sätter kvinnors och flickors rättigheter i centrum, stärker kvinnor som förändringsaktörer, bekämpar könsbaserat våld, försvarar rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och ger kvinnor makten att delta fullt ut i samhällets alla delar, från fredsförhandlingar till näringsliv.

Men det räcker inte att prata om kvinnor. Vi måste också lyssna på dem. Det är kvinnoledda organisationer, särskilt de lokala, som vet bäst hur man når fram. Här ser vi återigen civilsamhällets ovärderliga roll.

Herr talman! Regeringen klarar inte sin uppgift. I stället för att skära ned borde man skydda det bistånd som gjorde Sverige till en respekterad aktör i världen. Det handlar om att ge civilsamhället långsiktighet och tillit och se sambanden mellan global rättvisa, klimatresiliens och vår egen säkerhet.

Utvecklingen är mörk, men Miljöpartiet försvarar biståndet. Det gäller både enprocentsmålet och att biståndet ska utformas för att stötta människor som lever i fattigdom och förtryck, inte utifrån kortsiktiga budgetprioriteringar eller inrikespolitiska intressen, vilket regeringen ibland signalerar även om man säger det med annat än ord.

Miljöpartiet står upp för ett starkt bistånd, för civilsamhället, för klimatet, för kvinnors rättigheter och för de människor som varje dag kämpar för demokrati, jämlikhet, jämställdhet och fred, ofta med livet som insats. Det är vår skyldighet, och det är vårt löfte.

Jag yrkar bifall till reservation 4.