Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan!

Ja, vi är överens om en del där, Rebecka – bland annat att vi har sett en utveckling där det har blivit färre mjölkbönder, eller gårdar över huvud taget, i vårt land. Jag tror att många bönder ändå är glada över att vi i den här kammaren pratar om det här och är intresserade av hur vi ska kunna förbättra det. Det är ju ändå det som är viktigt: Hur kan vi förbättra för Sveriges mjölkbönder och för våra bönder över huvud taget?

Jag tror att det finns några saker som är viktiga. Här i kammaren brukar vi prata om att lönsamheten måste öka. Vi måste också se till att konkurrenskraften stärks och att regelkrånglet minskar. Regelbördan nämns återkommande när jag är ute och pratar med bönder.

Jag håller dock inte med om att man ensidigt pratar om export i livsmedelsstrategin. Tvärtom talar man faktiskt om tre ben: export, robusthet samt svensk mat och gastronomi. Robusthet är någonting som är jätteviktigt i vår tid. I mitt anförande var jag inne på hur det ser ut nu. Vi kan i dag inte försörja vårt lands invånare som vi skulle behöva kunna. Därför är det bra att regeringen ser till att jobba med dessa frågor. På punkt efter punkt har regeringen sett till att underbygga mer, så att det går att sätta mat på bordet i en krissituation. Det kommer att ta tid att bygga upp detta, men resan har åtminstone börjat. Den började egentligen 2017, med livsmedelsstrategin, och den fortsätter nu.