Herr talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande UU8 Internationellt bistånd, som handlar om civilsamhällets roll i det internationella biståndet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag om att avslå motionsyrkandena.

Herr talman! Förra månaden var jag, tillsammans med en delegation av riksdagsledamöter, i Etiopien. Där besökte vi bland annat ett center som ger stöd och utbildning till barn med olika funktionsnedsättningar – barn som annars skulle falla helt utanför samhällets skyddssystem.

Besöket arrangerades av Act Svenska kyrkan, och vi fick möjlighet att se ett konkret exempel på hur civilsamhällets arbete gör skillnad på riktigt. Det var ett besök som berörde mig djupt. Mödrar utövade fysioterapi på sina yngre barn, och skolelever övade upp färdigheter som de kan använda senare i livet för att skaffa sig en egen försörjning.

Jag bär med mig det här besöket – den omtanke och trygghet och det djupa engagemang för varje barn som fanns där. Detta visade inte bara på det enorma behov som finns. Det visade också civilsamhällets kraft och möjligheter att agera, särskilt för de allra mest utsatta.

Herr talman! Civilsamhällesorganisationer är starka resurser. Människor som organiserar sig för att hjälpa andra är en del av lösningen. Men det räcker inte med goda intentioner. Vi måste också ha god styrning och uppföljning.

Det svenska biståndet är fortfarande bland världens mest generösa, men generositet utan resultat skulle vara direkt ansvarslöst. Därför måste vi ställa oss frågorna: Når pengarna dit de ska? Gör de skillnad för dem som behöver det mest?

Jag välkomnar den nya CSO-strategin, där det är tydligt att transparensen i redovisningen ska öka. Resultaten av organisationers verksamhet ska rapporteras – inte endast de genomförda aktiviteterna.

Det ska vara lätt för allmänheten att se vem som får stöd, för vad och med vilka resultat. Där är webbsidan openaid.se ett viktigt verktyg, som ska utvecklas och förbättras.

Vi måste också ställa vissa grundläggande krav på biståndet. Utbetalningar får aldrig gå till organisationer som har kopplingar till våldsbejakande ideologier, extremism eller islamism. Här är det nolltolerans som gäller.

Herr talman! En av de viktigaste förbättringarna i CSO-strategin är att en större andel av biståndet nu ska gå direkt till lokala aktörer.

Det ska vara en bredd i fråga om vilka CSO:er som får ta del av stödet. De ska vara av varierande storlek, finnas i olika länder och arbeta inom olika områden.

Detta är avgörande. Det är nämligen på plats – hos dem som känner samhället, kulturen och behoven – som förändringen kan ske på riktigt. När stödet hamnar närmare de människor som det är tänkt för ökar träffsäkerheten, ansvaret och hållbarheten.

Vi vill också värna bredden bland de mindre, svenska CSO:erna. De kan ansöka om stöd på upp till 1 miljon kronor genom en förenklad modell. De ska också erbjudas stöd vad gäller finansiell redovisning och resultatrapportering – detta för att säkerställa kapacitet, kvalitet och transparens även när det gäller mindre aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Det räcker inte att bara förändra utbetalningsstrukturer. Vi måste också vara tydliga när det kommer till uppföljning, insyn och resultat. Vi vet att hundratals misstänkta oegentligheter i svenskfinansierade biståndsprojekt anmäls varje år. Det handlar inte om enstaka misstag; det är ett systemfel.

Varje skattekrona som försvinner i korruption är en krona som inte gör den skillnad den var tänkt att göra. Det är inte bara ineffektivt – det är helt oförsvarligt. Därför är det bra att krav ställs på att samtliga organisationer som mottar svenskt stöd ska ha ändamålsenliga rutiner för att både upptäcka och hantera korruption. Det måste finnas arbetssätt där man tidigt upptäcker och åtgärdar potentiella brister och risker. Återkrav av biståndsmedel och rättsliga åtgärder vid korruption måste vara en självklarhet.

Herr talman! När kriser slår till – när krigens bomber faller, när människor tvingas fly och när mat och rent vatten tar slut – är det ofta civilsamhällesorganisationerna som finns där först. I dessa situationer är det civilsamhället, som redan finns etablerat på plats, som snabbt kan leverera med lokalt förtroende och kunskap.

Civilsamhället är en resurs. Långsiktigt hoppas jag att så många som möjligt har kapacitet att stå på egna ben.

(Applåder)