Protokoll 2024/25:90 Onsdagen den 26 mars

ärendedebatt / Familjerätt
Anf. 80 Märta Stenevi (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Jag kommer att ägna större delen av detta anförande åt frågan om barns trygghet från våld. Det kommer kanske inte som någon större överraskning eller chock för någon. Barns trygghet är och kommer alltid att vara min främsta prioritering, oavsett om det gäller deras rätt att fly undan krig, deras rätt till rent vatten och ren luft eller deras absoluta rätt att slippa våld.

I detta betänkande om familjerätt har civilutskottet hanterat en lång rad frågor som berör oss medborgare i livssituationer där vi är sårbara och utlämnade. Ett sådant exempel från betänkandet gäller när vi blir gamla och behöver försäkra oss om att våra önskemål för framtiden tas om hand genom ett fungerande system för framtidsfullmakter, vilket Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställer krav på i reservation 43. Ett annat exempel gäller att våra rättigheter skyddas och omhändertas om vi behöver en god man genom ett fullgott och rättssäkert system. Detta är ett krav som Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet tar upp i reservation 42.

I reservation 39 tar Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet gemensamt upp behovet av en moderniserad föräldrabalk som bland annat erkänner föräldrar i samkönade äktenskap som föräldrar genom ett språkbruk som inkluderar stjärnfamiljer.

Jag vill också särskilt nämna reservation 14. Trots att surrogatmödraskap inte är tillåtet i Sverige, och trots min djupa övertygelse om att det inte borde vara tillåtet någonstans, föds barn som en följd av handeln med kvinnors kroppar i andra länder. Dessa barn har samma behov och rättigheter som alla andra barn i Sverige, men i dag är de i princip rättslösa. Barn är barn. De varken kan eller ska hållas ansvariga för hur de har kommit till. De ska skyddas och tas om hand, även rättsligt.

Herr talman! Det finns alltså mycket i dagens betänkande som ligger mig varmt om hjärtat, men jag kommer i dag att yrka bifall endast till reservation 24. Trots de senaste årens debatt och beslut fortsätter tvångsumgänget.

Sofia är fyra år gammal. Hon lever med skyddade personuppgifter efter att hennes mamma utsatts för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld av Sofias pappa. De har flytt från pappan och bor nu i en annan kommun. Storasystern Frida har vittnat i rätten om det våld som pappan har riktat mot framför allt mamman men också mot henne själv och hennes lillasyster. Hon har också berättat om hur orolig hon är när hennes lillasyster ska träffa pappan ensam. Vårdpersonal på den nya bostadsorten har beskrivit hur starkt påverkad den här tonåringen är av rädslan för att lillasystern ska råka illa ut hos sin pappa.

Men pappan är inte dömd för våldet, och därför har domstolen valt att inte ta hänsyn till uppgifterna om våld. Man bedömer i stället att det är för barnets bästa att fyraåringen får träffa pappan ensam.

Konsekvensen för mamman är att hon å ena sidan är ålagd av rätten att ta med den fyraåriga dottern till pappan på överenskomna tider, en man som har misshandlat henne fysiskt, psykiskt och sexuellt, och lämna dottern ensam med honom. Å andra sidan ansvarar hon som ensam vårdnadshavare för dotterns säkerhet och för att de skyddade uppgifterna inte röjs. En kvinna som flytt undan våld med sina barn åläggs av rättssystemet att med risk för att uppgifterna röjs lämna över barnet till förövaren för ensamt umgänge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt

Herr talman! Det är bara några månader sedan vi stod här och debatterade den så efterlängtade lagstiftning som skulle förhindra just detta, alltså den lag vi kallar lex Tintin. Jag stod i denna talarstol och tackade regeringen för att man hade tagit lagstiftningen i mål efter utredningen. Men jag invände också mot att man inte hade gått vidare med möjligheten att ge barn egna juridiska ombud vid mål som rör vårdnad, boende och umgänge.

I går publicerade SVT en granskning av de domar som fallit i frågor om umgänge under de två månader som har gått sedan lex Tintin trädde i kraft, och det är ett förskräckande resultat som redovisas. I de 300 granskade domarna förekom uppgifter om våld i 49 av fallen, men i 21 av dessa 49 fall hade umgänge ändå utdömts. Med andra ord: I närmare hälften av de vårdnadstvister där det förekom uppgifter om våld fick förövaren ändå rätt till umgänge med barnen som utsatts för eller bevittnat våld. Detta gäller alltså domar som fallit efter det att den nya lagstiftningen trätt i kraft.

Herr talman! Jag ska erkänna att jag ville skrika rakt ut när jag läste genomgången av domarna, för jag har suttit med dessa mammor. Jag har lyssnat till mamman som av rätten tvingades köra 40 mil varannan vecka för att lämna över sitt barn till en man som hade slagit henne sönder och samman och utsatt hennes äldre barn för övergrepp. Jag har lyssnat på mamman som beskrev processen vid överlämning, hur hon åkte till en främmande stad, mötte upp en socialsekreterare på olika platser varje gång och lämnade över barnet, som sedan togs till pappan för umgänge. Hon gick igenom hela denna process för att pappan till barnet inte skulle råka se henne, följa efter henne och få reda på var hon bodde.

Jag har suttit med förtvivlade mammor som berättar om skräcken för att det ska ligga kvar ett kvitto i en ficka eller en lapp från skolan i väskan eller att en plastpåse med kvartersbutikens namn ska råka följa med i packningen. Jag har lyssnat på mamman som förlorade vårdnaden om sina barn för att hon valde att skydda dem från våldet och då i stället förlorade dem. Jag har suttit med mamman som kallt konstaterade att hennes liv inte skulle börja igen förrän barnens pappa var död, och jag har suttit med Tintins mamma och tagit emot den smärtsammaste av alla berättelser: den om att alla farhågor besannats och barnet dödats, trots alla varningar.

Nu läser jag att detta fortsätter för att kvinnornas och barnens berättelser fortfarande inte tas på allvar. Detta måste få ett slut, och det nu. Lagstiftningen är på plats. Nu måste den också få genomslag i domstolarna. Ett rättsväsen består till syvende och sist av människor som ska uttolka lagstiftningen, och varenda person i vårt rättssystem som arbetar med kvinnor och barn som utsatts för våld måste veta vad det är de möter. De måste förstå vad våld är och hur mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld tar sig uttryck, och de måste börja tro på barnen.

Herr talman! Barnkonventionen är lag i Sverige, och barn ska vara rättighetsbärare. Därför måste barn få egna juridiska ombud i tvister som rör vårdnad, boende och umgänge. Ombudet ska inte representera föräldrarnas motstående intressen utan skydda barnets intressen, ta till vara barnets bästa och hjälpa barnet att föra sin talan.

Familjerätt

Jag vill med eftertryck yrka bifall till reservation 24 eftersom minst 21 domar som innebär att barn fortsatt tvingas till umgänge redan har fallit sedan lex Tintin trädde i kraft. Det finns ingen tid att förlora. Denna kammare har möjlighet att ge barnen en röst och låta dem få veta att samhället står på deras sida. Vi har möjlighet att stoppa tvångsumgänget nu i stället för sedan, så låt oss ta den möjligheten.

Jag yrkar åter bifall till reservation 24.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)