Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 13.

Yttrandefrihet är ett ord med många bottnar och ett ord som uppenbarligen kan ges olika innebörd beroende på vem man pratar med eller vem som yttrar sig. Det är ett ord som i våra dagar används frekvent i den politiska debatten och som kan användas som politiskt slagträ.

Så skedde när den amerikanske vicepresidenten JD Vance höll sitt omtalade tal i München förra månaden. Det han sa sig frukta i Europa var inte Rysslands pågående övergrepp mot det ukrainska folket eller Rysslands förtryck av det egna folket. Det Vance sa sig frukta – ja, det var faktiskt just detta ord han använde – var i stället yttrandefrihetens tillbakagång i Europa. Detta är en minst sagt försåtlig retorik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

Fru talman! Vad gällde det påstådda hotet mot yttrandefriheten pekade Vance förutom Bryssel och Storbritannien specifikt ut Sverige i sitt tal. Han refererade till en fällande dom om hets mot folkgrupp från Stockholms tingsrätt. Där dömdes en person förra månaden för att ha bränt Koranen och samtidigt uttalat sig kränkande om islam och dess företrädare. Den domare som var ordförande vid rättegången i Stockholms tingsrätt uttalade sig så här i ett pressmeddelande efter att dom hade fallit: Det finns ett stort utrymme för att inom ramen för yttrandefriheten vara kritisk mot en religion i en saklig och vederhäftig debatt. Att man uttalar sig om religionen ger samtidigt inte ett frikort att göra eller säga vad som helst.

JD Vance valde i sitt tal i München att inte citera den första meningen i domarens uttalande, alltså att det finns ett stort utrymme för att inom ramen för yttrandefriheten vara kritisk mot en religion. I stället pekade han ut den svenske domaren som kylig och återgav det han sagt om att yttrandefriheten inte ger frikort att göra eller säga vad som helst. Det var alltså en uttalad kritik mot att yttrandefriheten har begränsningar, något som både här i Sverige och i Europa ses som självklart. Vi är inte fria att säga vad vi vill i yttrandefrihetens namn. Vi får till exempel inte förneka Förintelsen utan att straffas för det. Detta förtydligades här i riksdagen med en lagändring så sent som förra våren.

Fru talman! Statsvetaren Gina Gustavsson gav i en artikel i DN häromveckan en tydlig bild av skillnaderna mellan Europa och USA vad gäller synen på yttrandefrihet. På andra sidan Atlanten sitter värdet av att få uttrycka sin ”honest opinion” djupt även när det undergräver sanningen eller förnedrar någon som redan är utsatt. Vi här i Europa har i stället en lång tradition av att försöka balansera yttrandefriheten gentemot värden som värdighet och anseende och alltså sätta gränser för yttrandefriheten.

Vi som lagstiftare kan begränsa yttrandefriheten, men självklart endast under vissa specifika förutsättningar. Det är naturligtvis väldigt viktigt.

Det fria ordet och en fri press är förutsättningar för en vital demokrati. Att värna det fria ordet och fria medier är därför helt centralt för att slå vakt om vår demokrati.

Med det sagt får vi inte vara naiva och inte heller trampa snett när vi pratar om yttrandefrihet och vari denna frihet består, särskilt inte i dagens medielandskap där den yngre generationen hämtar sin information via sociala medieplattformar. Dessa plattformar ligger ju helt utanför det kontrollsystem för medier som vi här i Sverige historiskt sett har lutat oss mot för att försäkra oss om att medierapporteringen är saklig och objektiv och att en ansvarig utgivare kan ställas till svars för eventuella övertramp.

Fru talman! Den digitala utveckling som har skett på senare år har förändrat medielandskapet i grunden. Det har gett illasinnade aktörer helt andra möjligheter att nå fram till var och en av oss eftersom vi nästan oavbrutet kollar på mobilen. I de flöden vi tar del av kommer det garanterat att dyka upp någon form av falsk nyhet, desinformation eller till och med propaganda. Sådant pumpas nämligen in i systemet från såväl auktoritära stater som terroristorganisationer och kriminella aktörer inom den organiserade brottsligheten. Denna desinformation och propaganda är allt annat än lätt att genomskåda, särskilt när avsändaren kan gömma sig bakom anonymitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrande-frihet, massmedie-frågor

Jag hörde liberalen Mauricio Rojas tala om användandet av anonyma konton i politisk kommunikation, och jag uppskattar det Mauricio Rojas sa om att också Liberalerna står bakom en uppförandekod för hur politiken använder sig av sociala medier i sin kommunikation. Konstitutionsutskottet har ett annat betänkande som kommer att avhandlas här och som rör författningsfrågor, och jag ser fram emot Centerpartiets förslag på hur detta ska kunna regleras och välkomnar att Liberalerna ställer sig bakom även detta.

Fru talman! En stark liberal demokrati kräver medier som granskar makten, informerar medborgarna och belyser samhällsproblem, det vill säga god journalistik i bred bemärkelse. Detta måste självklart finnas på alla nivåer och i hela landet, från den lilla kommunen i Norrlands inland till våra större städer. I dag har flera lokaltidningar i Sverige begränsade resurser. Granskande och grävande journalistik kräver både tid och resurser, och det är svårt för många av de mindre tidningarna att klara det uppdraget fullt ut. För en livskraftig demokrati behöver vi journalister vid alla landets lokaltidningar som har möjlighet att göra fördjupade granskningar av det som händer på det lokala planet. Detta är oerhört viktigt, inte minst i tider som dessa när vi vet att kommuner och regioner står inför ökande hot att drabbas av infiltration och korruption, bland annat från den organiserade brottsligheten.

I våra grannländer Norge och Danmark har man i syfte att stödja just den lokala journalistiken inrättat centrum för undersökande journalistik. Centerpartiet anser att det finns behov av ett sådant centrum även i Sverige. Ett centrum för undersökande journalistik skulle kunna ge rådgivning och stöd till redaktioner på lokal och regional nivå och på så sätt göra det möjligt för dessa redaktioner att ta itu med större grävprojekt. På nationell nivå skulle centrumet kunna ge seminarier, kurser och utbildningar och skapa nätverk och samverkansprojekt. För att stärka den lokala journalistiken vill Centerpartiet att regeringen ser över hur ett motsvarande centrum som dem i våra grannländer kan utformas och finansieras i Sverige. Jag vet att detta har gjorts med ganska små ekonomiska medel i våra grannländer.

Fru talman! Den amerikanske journalisten och chefredaktören Jeffrey Goldberg deltog nyligen av misstag i en Signalchatt där bland andra USA:s vicepresident JD Vance diskuterade försvarshemligheter. I denna chatt framgick att Vance, som i München ville framställa sig som yttrandefrihetens förkämpe i Europa, inte verkar särskilt angelägen att slåss för oss européer. Tvärtom sa han i chatten: ”Jag hatar bara att lösa ut Europa igen.” Hans kollega i Trumpadministrationen försvarsminister Pete Hegseth kunde väl inte uppfattas på annat sätt än att han försökte slå mot den fria pressen, det fria ordet och just yttrandefriheten när han efter att hemliga uppgifter i Signalchatten hade avslöjats gav sig på Jeffrey Goldberg och kallade honom svekfull och en ohederlig så kallad journalist.

I dessa tider med ett osäkert, ja, faktiskt farligt läge i Europa är det viktigt att vi vårdar språket och att vi politiker väljer våra ord med omsorg oavsett i vilket rum de uttalas, för som Säpo återkommande framhåller: Ord påverkar.

Ord har betydelse. Vi måste värna vår yttrandefrihet och vara varsamma med alla ord, även ordet yttrandefrihet.