STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! I dag är det som sagt inte en proposition vi ska debattera och votera om. I dag är det en granskningsrapport från Riksrevisionen.

Jag vill passa på att lyfta fram vikten av en oberoende revision som en del av riksdagens kontrollmakt – en revision som gör både ekonomiska revisioner och effektivitetsrevisioner. Den är en viktig del av den maktdelning vi har i vårt land med den lagstiftande och kontrollerande makten här i riksdagen, den styrande verkställande makt som regeringen har och våra oberoende domstolars dömande makt.

Det här är faktiskt värt att säga i en tid när vi ser att den ordningen utmanas i länder där de flesta har tagit för givet att den offentliga makten i en stat konstitutionellt fördelas på olika maktpoler för att dessa ska uppväga och utöva kontroll över varandra i syfte att förhindra maktmissbruk. Det, om något, är värt att värna. I dag är det i form av en rapport från Riksrevisionen om statens insatser för barn som misstänks för grova brott.

Herr talman! Den här rapporten tar, som flera har sagt, sikte på ett av vårt lands största misslyckanden. Det största är att vi har barn och unga som utsätts för grova brott i hem, i skolor och på gator och att barn mördas. Som en grym, makaber del av misslyckandet är det i många fall dessutom barn och unga som begår de här brotten, som drabbar många.

Vi från Centerpartiet har inget eget yrkande, utan vi står bakom utskottets förslag i betänkandet. Vi anser att det på justitieutskottets område görs mycket bra, men vi ser också att det behöver diskuteras mer tillsammans med andra områden. När man diskuterar barn som misstänks för grova brott behöver man visa på alternativ till den kriminella vägen och på framtidstro – framför allt innan de börjar begå brott men även under den tid de faller under kommunernas, kriminalvårdens eller Sis ansvar och får vård.

Jag har sagt det här förut, men allt fokus från riksdag och regering på det förebyggande arbetet – kommuners verksamhet, socialtjänst och skola – kan inte vara på att de unga inte ska begå brott. Målet måste vara något mer. Vi måste visa för de unga att det finns ett annat Sverige än det vi har i dag och ge alla barn en bra skolgång med både bildning och utbildning.

Vi ska vara tydliga gentemot föräldrar om deras ansvar men också ge dem stöd och utbildning att ta det ansvaret. Vi måste visa en tydlig bild av ett annat Sverige – ett Sverige där stor frihet kommer i kombination med ett stort ansvar. Här behöver det göras mer för våra unga men även för hela vårt land.

En stor mängd ny lagstiftning är på plats, och mer är på gång. Vi från Centerpartiet har sett och ser positivt på mycket av det som görs. Det är viktigt med nationell styrning i form av tillräckliga resurser men framför allt tydliga lagar.

Efter skolskjutningen och massmordet i Örebro besökte Center mot våldsbejakande extremism justitieutskottet. Jag frågade om man inom området sekretess kunde se några nya eller ändrade lagar som kunde ha förhindrat det makabra som hände. Jag fick då svaret att det främsta problemet inte är brist på lagstiftning. Problemet är kulturer och okunskap inom myndigheter. Man lyfte särskilt fram okunskap om sekretess som ett större hinder än nya regler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Vi har hört om samma problem med kulturer och okunskap från andra aktörer – senast från Sis-hemmen som besökte justitieutskottet. Här krävs ett tydligt ledarskap. Dessa viktiga uppgifter måste ses som en del av linjeverksamheten och kärnverksamheten. Bob-råden som ofta nämns är bra. Men precis som Riksrevisionen säger i sin rapport får inte de här projekten bäras upp av eldsjälar eller bara bli projekt. Vi skulle inte låta andra för landet så viktiga frågor hanteras så.

Det vi behöver är robust lagstiftning, tillräckliga resurser och kärnverksamhet. Det är inte alltid nya nämnder och samarbetsformer som behövs utan att alla till att börja med gör det de ska göra. Här har regeringen ett stort ansvar när de styr myndigheter. Det innebär även självklart att det inte finns plats för kriminella aktörer att bedriva till exempel HVB-hem. Det är som ett dubbelfel gentemot barn och unga när de kan rekryteras när de är omhändertagna för att komma ifrån gängen. Det har hänt under både den här och tidigare regeringar.

Vi från Centerpartiet ser dock att det finns utrymme för fler aktörer än det offentliga för gruppen barn och unga, för de är inte en homogen grupp. Det finns många olika behov att möta. Men tillståndsgivning liksom tillsyn och kontroller behöver bli betydligt bättre och skarpare inom alla aktörers verksamheter.

Precis som Riksrevisionen konstaterar är statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet inte fullt ut effektiva. Vi behöver därför samarbeta effektivare men även arbeta med bevisat effektiva verktyg. Det är därför Centerpartiet inte har varit för lagstiftning om visitationszoner och anonyma vittnen och inte vill se sänkt straffbarhetsålder; det här är inte bevisat effektiv lagstiftning. Den är heller inte så rättssäker som vi vill att lagstiftning ska vara.

Om vi blickar framåt behöver Kriminalvården få de bästa av förutsättningar att ge varje barn och ungdom möjlighet att klara av grundskolan när man nu ska ta över ansvaret för de så kallade ungdomsfängelserna. Skolplikt är inte bara för de unga, utan vi i det offentliga har en plikt att ge dem en skolgång. Det här omfattas inte av rapporten, men det är något vi nogsamt behöver följa.

Samma sak gäller tillgången till hälso- och sjukvård, med fokus på psykiatri och annat terapeutiskt stöd. Nyligen fick vi höra från Sis att de barn som döms för brott – grova brott och även de grövsta brotten – har en mycket dålig psykisk hälsa och att en inte försumbar del av dem har intellektuell funktionsnedsättning samt andra NPF-diagnoser.

Skola, vård, omsorg och stöd behöver garanteras av det offentliga, för är det någon grupp som måste få del av Kriminalvårdens vision Bättre ut är det dessa barn. Det kommer ju en tid när de ska tillbaka ut i samhället, och då måste de vara bättre rustade än när de kom in. Något annat än det vore ett stort misslyckande för brottsoffren, för dem som begått brotten och för samhället i stort. Sverige kan bättre än så här.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.