Herr talman! Nu är det ju så att vi importerar kalk när vi borde kunna exportera kalk. Det är även så att under den här regeringens tid har Gåsgruvan i Värmland fått nej. Också BDX i Norrbotten fick nej, och då gällde det att öppna kalkbrott i Jokkmokk. Därmed blir det ännu mer centralt att få igång ny brytning på Gotland.

Det verkar vara helt hopplöst för regeringen att få fram några fler tillstånd. Under den här regeringens tid har HaV till och med skärpt gränsvärdena så att SMA Mineral i Värmland måste ha renare lakvatten än det naturliga. Det beror på att HaV har skärpt gränsvärdena för uran i lakvattnet. Det är de förutsättningar man har i Värmland. Det är klart att vi behöver ha bättre förutsättningar på fler håll.

Vi har en situation där regeringen spelar pingpong med gruvtillstånden. Man sitter på gruvtillstånden ett år, sedan återförs de till prövningsmyndigheten som behandlar dem, därefter överklagas de och hamnar återigen på regeringens bord. Men det är klart att de CRMA-processer som nu startas och ska skynda på det här är helt avgörande. Det blev fem projekt som fick tillstånd – tre för LKAB och två övriga. Jag ska återkomma till det i mitt anförande.

Det kommer att krävas extrema åtgärder för att snabba på prövningsmyndigheterna – och den stora fråga som ändå inte adresseras är det lokala motståndet.