Herr talman! Jag blir bekymrad därför att statsrådet återigen fokuserar på åtgärder som i väldigt stor utsträckning syftar till att understödja industrins klimatomställning. Det är infrastruktur, tillståndsprocesser, elproduktionsutbyggnad och så vidare. Det är väldigt viktiga åtgärder. Miljöpartiet har en lång rad reformer för att gå mycket snabbare framåt.

ETS-sektorn är, som jag tidigare nämnde, den sektor där det just nu ser ganska bra ut. Fortfarande ligger investeringsplanerna fast i industrisektorn. Men vi har områden där det ser väldigt svårt ut att nå målen, som inom transportsektorn i Sverige.

Regeringen har inte tagit fram några förslag inom jordbrukssektorn. När det gäller ökad kolinbindning i skog och mark finns det ett underskott på över 13 miljoner ton koldioxidekvivalenter för perioden 2021-2025.

Utvecklingen ser inte ut att gå åt rätt håll om vi blickar framåt. Därav blir det centralt vilka mål som regeringen valt att fokusera på och därmed de reformförslag och åtgärdsförslag som utvecklas för att hantera utsläppen.

Det vi ser är att regeringen har lagt fokus på målet för 2045. Den presenterar åtgärder kopplat till industrins omställning. Dem kan vi absolut diskutera, och det finns skillnader. Men det är väldigt tomt när det handlar om åtgärder för att öka kolinbindningen i skog och mark och för att få ned utsläppen inom transportsektorn så att vi når vårt ESR-åtagande. Det gäller både det nationella åtagandet och vårt bindande åtagande gentemot EU.

Det är därför det är relevant att ställa frågor om vad som ligger till grund för det fokus som regeringen har. Det påverkar vilken politik som regeringen presenterar. Den politik som regeringen presenterar leder till att vi inte når målen. Därmed förvärrar vi den globala uppvärmningen och effekterna för Sveriges befolkning.