Herr talman! Jag påpekar då återigen att vi står här i en interpellationsdebatt som handlar om vilka skäl som ligger till grund för att regeringen har valt att lyfta in ESR-målet till 2030 och Sveriges klimatmål om nettonoll till 2045 i vår Tidööverenskommelse. Vi står inte här i en interpellationsdebatt om LULUCF-sektorn.
Men jag diskuterar jättegärna LULUCF-sektorn, och vi kan väl då börja med att diskutera hur underskottet såg ut under tidigare regeringar. Är det här ett miljömål som Sverige var på väg att nå med råge innan den hemska högerregeringen kom och förstörde allt? Eller är det kanske så att Sverige har en väldigt stor skogsindustri och tillsammans med Finland ett unikt LULUCF-åtagande som gör att det är en partiöverskridande parlamentarisk utmaning hur vi ska klara av svensk skogspolitik? Det vore fantastiskt om Miljöpartiet kunde ägna sig åt den typen av beskrivning av den här ganska stora frågan i stället för att utmåla den på det sätt som man väljer att göra i dag.
Men absolut - låt oss underhålla oss med lite målbingo, eftersom det som verkar vara i fokus för denna debatt inte är hur vi ska nå klimatmål utan vilka mål som finns och hur dessa mål fungerar, herr talman. Ledamoten säger att regeringen fokuserar på två av målen men att vi enligt lag inte ska göra det utan måste fokusera på alla mål.
Jag kan bekräfta att regeringen följer ramverket och alla de grunder som har lagts. Vi har en himla massa nationella mål som regeringen arbetar för att nå. Vi skriver i vår budget hur vi ligger i förhållande till alla dessa olika nationella mål.
Skälet till att regeringen väljer att särskilt lyfta in Sveriges nettonollmål till 2045 och ESR-målet till 2030 är helt enkelt att vi ser att EU agerar väldigt kraftfullt mot klimatkrisen med olika mål och effektiva styrmedel, såsom utsläppshandel och en gemensamt reglerad politik för att minska utsläppen från flyget. Det påverkar vad vi bedriver för nationell politik, herr talman.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den här regeringen väljer att lägga krutet där det ska läggas. Vi ser till att elen finns för klimatomställningen, både från vindkraften och från kärnkraften. Vi ser till att tillståndsprocesserna inte tar åratal och därmed saktar ned och sätter käppar i hjulet för den omställning som näringslivet är så hungrigt på att förverkliga. Vi ser till att all den kompetens som krävs för klimatomställningen finns i hela vårt avlånga land, i varje kommun som behöver anställa någon som ska arbeta med klimatanpassningsåtgärder eller omställning. Vi ser också till att infrastrukturen fungerar. Det gör vi genom historiska satsningar, inte minst på järnvägs- och väginfrastruktur men också på exempelvis laddinfrastruktur och infrastruktur för CCS.
Det är så man lägger grunden för den nationella klimatpolitiken. Det låter säkert mer ambitiöst med Miljöpartiets fokus på vilka mål som ska finnas. Hade det varit en tävling om vem som satt upp flest mål hade Miljöpartiet vunnit med råge. Men om man diskuterar vad som ska ligga till grund för att omställningen ska fungera handlar det om sådant som baskraft och effekt. Vad kan vi ge industrin när den vill få bort det fossila och få in det eldrivna och elektrifiera på riktigt?
Jag får självklart stå här och tala om mål. Vi kan tala om hur ESR-sektorns måluppfyllnad ser ut, eller hur våra 16 miljökvalitetsmål ser ut. Men det är än viktigare att diskutera den politik som ska ligga till grund för måluppfyllelsen. Det anser i varje fall regeringen.
Vi är väldigt positiva till att vi nu tillsammans i EU tar ett ordentligt grepp med inte minst utsläppshandel för att minska Europas utsläpp.