Fru talman! Gunnar Strömmer konstaterade i sitt svar att det pågår en rättslig process och att han inte kan föregripa den. Då ställde jag lite frågor kring det. Bland annat ställde jag frågan vilken rättslig grund som gör att justitieministern tror sig kunna vägra svara. Det skulle vara spännande att få höra. Jag undrade också varför han inte svarade på de andra frågorna, som det inte fanns några rättsliga problem med att svara på. Dessa frågor ställde jag i mitt första anförande.
Nu måste jag erkänna, fru talman, att jag inte är inläst på justitieministerns cv, men jag har för mig att det finns någon form av juridikutbildning i det. Vi får väl se på svaret här om justitieministern klarade sina tentor eller inte.
Den rättsliga grunden för att vägra svara när riksdagen utövar sin fullt legitima kontrollmakt mot regeringen skulle vara väldigt spännande att få veta. Både Gunnar och jag vet ju att det inte finns någon sådan. Det är en allmän dimridå som statsrådet använder för att slippa svara.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Justitieministern använder också KU-granskningen för att slippa svara på frågor i kammaren. Både justitieministern och jag vet att en pågående KU-granskning absolut inte är något skäl för ett statsråd att vägra svara på riksdagsledamöters frågor i kammaren. Även det skulle det vara spännande att få en liten kommentar till.
Men sedan gjorde faktiskt justitieministern ändå några försök att svara på frågor – inte i själva interpellationssvaret, där svaren borde ha kommit, men i sitt andra inlägg. Han sa då bland annat att statsministern har svarat på frågor och inte undvikit frågor. Orsaken till att denna interpellationsdebatt kommer igen är ju att statsministerns svar då var väldigt svävande. Sedan den interpellationsdebatten har det också kommit nya uppgifter i stort sett varje dag i denna skandal som gör det berättigat att ställa nya frågor.
Frågan om det fanns ett förtroende för Landerholm hade jag med i min interpellation. Den är överspelad, säger justitieministern, för han hade lämnat sin tjänst. Uppenbarligen hade statsministern inte förtroende för Landerholm i hans arbete i Regeringskansliet, men uppenbarligen hade partiordföranden för Moderaterna förtroende nog att låta honom arbeta på det moderata riksdagskansliet och få passerkort till riksdagen. Det innebär ju att partiordföranden, det vill säga statsministern, har ett starkt förtroende för en person som står under åtal och bland annat har slarvat bort sitt passerkort. Förtroendefrågan kan man alltså inte bara vifta bort.
Landerholm skulle bygga upp sin egen struktur, var svaret på frågan varför det inte fanns en struktur som räddade den här katastrofen. Det var väl i och för sig ett talande svar.
Justitieministern fick här också en fråga om rekryteringsprocessen. Då säger han: Den är jag oförhindrad att svara på utifrån rättsliga processer, men den har jag ingen som helst kunskap om. Därför kan jag inte svara på den.
Det är därför det blir så bisarrt, fru talman, att det är fel minister som sitter här i dag – en minister som inte är påläst, som inte kan svara på frågor och som inte har någon kunskap om den rekryteringsprocess som en av de frågor som ställs i denna interpellationsdebatt handlar om. Det är fel statsråd, ett statsråd som inte är påläst och som inte är kunnig i sakfrågorna. Det är ett statsråd som är kunnig i procedurfrågorna – tror jag – och mycket väl skulle kunna svara på dem men som lägger ut en dimridå med rättsprocesser och KU-granskningar.
Det här är inte bra, fru talman. Jag hoppas och tror att justitieministern kan rätta till de här dumheterna i nästa inlägg.