STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Min interpellation om statsministerns agerande med anledning av det som föranlett ett åtal mot en av hans nära medarbetare ställdes alltså till statsministern. Den löd så här:
”Nu har den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm åtalats för vårdslöshet med hemlig uppgift genom att med grov oaktsamhet obehörigen ha röjt uppgifter rörande förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Det kommer dag för dag nya alarmerande uppgifter i Landerholmskandalen. Statsministern har så här långt svarat svävande och kortfattat på de frågor som ställts med anledning av den här affären. Det är nu dags att statsministern fullföljer sin skyldighet mot riksdagen och faktiskt kommer förberedd till kammaren och redogör för hur mycket han kände till i ärendet och när han fick kännedom om säkerhetsdebaclet.”
Nu vägrade ju statsministern att dyka upp i kammaren. Han fullgör alltså inte sin skyldighet mot riksdagen. Statsministern fegar ur, fru talman. Det är anmärkningsvärt och tråkigt.
De frågor jag hade tänkt ställa till statsministern lyder så här:
När fick statsministern information om de olika säkerhetsproblemen knutna till Henrik Landerholm?
Statsministern har tidigare berättat att han fått information om de bortslarvade hemliga handlingarna. Men fick statsministern information om den glömda telefonen och den glömda anteckningsboken, och kan det ha förekommit andra incidenter av samma natur som statsministern blivit informerad om?
Hade statsministern full kännedom om Landerholms misstag när statsministern gjorde bedömningen att inte polisanmäla dessa allvarliga misstag?
Rekryteringen av Landerholm har fått mycket och berättigad kritik, men hur såg förutsättningarna ut för Landerholm att klara sitt tunga uppdrag? Fanns det en struktur kring den nationella säkerhetsrådgivaren, eller missade statsministern och hans statssekreterare att bygga upp en organisation som motsvarade allvaret i uppgiften?
Har statsministern fortsatt förtroende för Henrik Landerholm?
Det var dessa frågor jag hade tänkt att statsministern skulle besvara. Det är viktiga frågor, men statsministern sviker sin uppgift och sin skyldighet mot riksdagen och skickar i stället justitieministern. Det kunde väl ha gått an om justitieministern hade varit inläst på ärendet och faktiskt svarat på frågorna. Men det är ju helt uppenbart att justitieministern inte har blivit förberedd inför den här debatten, åtminstone inte när det gäller de här frågorna, eller så mörklägger även justitieministern något i den här affären.
I ministerns svar finns inte svar på en enda fråga. Det är ju ganska brukligt i interpellationsdebatter att statsråden faktiskt besvarar frågor och att de noterar vilka frågor de har fått. Men det förekommer inte i det här svaret.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Först sviker statsministern sin skyldighet mot Sveriges riksdag. Sedan sviker justitieministern sin skyldighet genom att ignorera viktiga frågor från riksdagens ledamöter. I svaret, fru talman, sa justitieministern: ”Jag konstaterar inledningsvis att det för närvarande pågår en rättslig process gällande detta. Jag kan inte föregripa den processen och kan därför inte heller uttala mig närmare om ett antal av de frågor som ställts.”
Vad grundar han detta på? Det är ingen som har begärt att justitieministern ska föregripa någon rättsprocess eller röja någon sekretess kring förundersökning eller åtal. Det är ingen som har begärt det. Men jag skulle kunna ställa ytterligare frågor till justitieministern.
Ett antal av de frågor som har ställts anser sig justitieministern inte kunna besvara. På vilka grunder är det? Och varför svarar justitieministern inte på de andra frågorna?