Fru talman! Jag lämnade in min interpellation mot bakgrund av att 96 procent av de lokala folkbildningsorganisationerna, det vill säga folkbildningens lokalkontor, försvinner. Det visar en rapport som Folkbildningsrådet har gjort om konsekvenserna av nedskärningarna.

Om man tittar lite mer detaljerat på denna genomgång kan man se att i de fall då ett studieförbund har lämnat en hel kommun finns det en direkt korrelation till kommunens storlek. I över 10 procent av fallen har man helt lämnat kommuner som har färre än 10 000 invånare, medan motsvarande siffra är noll eller bara någon enstaka procent i kommuner med över 100 000 invånare. Ju större kommunen är, desto mindre utsatt är den för risken att bli helt övergiven av folkbildningens organisationer.

Jag tycker att det här är allvarligt. I små kommuner – inte minst i norra Norrlands inland, där jag bor – kan studieförbunden vara nästan den enda tillgång som finns till fri och frivillig bildning och kulturupplevelser. Folkbildningen, och studieförbunden i synnerhet, utgör en infrastruktur, ett landsomspännande nät, med över 15 000 samarbetsföreningar i hela landet.

Den enda statligt finansierade verksamhet som finns i varenda kommun förutom studieförbunden är Systembolaget. Detta riskerar nu regeringen. Människors tillgång till bildning, fritt och frivilligt, vilket jag tänker är ett ideal för ett parti som Liberalerna, och människors tillgång till kulturupplevelser riskeras, inte minst i landets minsta kommuner.

Jag tycker att det är värt att fråga Johan Pehrson: Tycker han att detta är en önskvärd utveckling, eller tänker han göra något åt den? Ska hans neddragningsresa genom Folkbildningssverige fortsätta, eller ska han vända åter till ritbordet, hörsamma Folkbildningsrådets budgetunderlag och föreslå en ökning med 150 miljoner kronor till studieförbunden nästa år?