Herr talman! Jag ställde tre frågor i min interpellation, som Johan Pehrson redogjorde för i inledningen av sitt svar. Det är helt riktigt. De rörde att regeringen har lagt fram förslag om att totalt utmönstra jämställdhet ur målen för forskningspolitiken.

Målet som sa att jämställdhet ska vara eftersträvansvärt för forskningspolitiken lades fast av riksdagen för åtta år sedan. I förslaget till riksdagen skriver regeringen att man har gjort en översyn eller en genomgång av de forskningspolitiska delmålen. Men man redovisar inte den. Det finns ingen redovisning av genomgången.

Man föreslår att utmönstra jämställdhet ur delmålen två år i förtid. När det beslutades om delmålen för åtta år sedan skulle de gälla i tio år. Det är alltså två år kvar till deras från början beslutade giltighet löper ut. Ändå föreslår regeringen att redan nu utmönstra målet om jämställdhet.

Den som undrar vad Johan Pehrson tycker om jämställdhet kan gå till Liberalernas partiprogram från 2022. Där står det nämligen: ”Jämställdhet mellan könen ska genomsyra verksamheten inom såväl högre utbildning som forskning.” Hur kan det då komma sig att Johan Pehrson skriver under en proposition där det föreslås att jämställdhet utmönstras ur delmålen för forskningspolitiken? Jag kan inte finna någon annan förklaring än att det beror på samarbetet med Sverigedemokraterna.

Johan Pehrsons svar efter att han redogjorde för mina frågor inleddes med en sverigedemokratisk talepunkt om meritokrati. Sverigedemokraterna är av uppfattningen att man kan lämna detta utan politisk styrning eftersom meritokratin kommer att lösa problemet. Det har visat sig inte vara sant, trots att vi under de här åren har varit inriktade på ökad jämställdhet. Så var det även under många decennier innan vi lade fast detta delmål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En granskning som Sveriges universitetslärarförbund har gjort visar att kvinnor utsätts för fler belastningar och har tillgång till färre resurser jämfört med män. Kvinnor upplever sig behandlas annorlunda än män både i det dagliga arbetet och i fördelningen av arbetsuppgifter. Det innebär att de generellt sett utsätts för ökad risk för stress och stressrelaterad ohälsa i högre grad än vad män gör inom akademin. Att lämna det utan styrning – eller för den delen inte förstärka styrningen mot ökad jämställdhet – kommer alltså inte att lösa problemet.

Redogörelsen för mina frågor som Johan Pehrson gjorde i inledningen av sitt svar var riktig, men sedan besvarades inte åtminstone två av de tre frågor jag ställde. Jag vill alltså fråga vilken grund ministern lägger det här förslaget på. Kan han redogöra för den utvärdering av delmålen som har lett fram till att man kan utmönstra delmålet om jämställdhet? Bedömer ministern att forskningen uppnått ett nog jämställt stadium? Är det tillräckligt med jämställdhet? Det är en ja-eller-nej-fråga som är lätt att svara på. Är det tillräckligt med jämställdhet inom akademin i dag? Och på vilken grund lägger ministern det här förslaget på riksdagens bord?