Herr talman! Tack, Johan Pehrson, för icke-svaret!

Jag vill börja där jag startade den här interpellationsdebatten. Norrbotten som län präglas av en arbetsmarknad och ett näringsliv som domineras av tung industri. Förekomsten av och tillgången till kultur och kreativa uttryck och intryck blir extra viktig i ett sådant sammanhang. Därför kan jag, utan att göra anspråk på att försöka styra vilka beslut Luleå tekniska universitets rektor ska fatta, säga att den här utvecklingen är allvarlig. All minskning av tillgången till kultur och kreativa uttryck och intryck i länet Norrbotten är oönskad, om du frågar mig.

Jag tänker att rektor måste få fatta sina beslut. Jag tycker att det är en bra princip som Johan Pehrson här respekterar. Men icke desto mindre svarar Johan Pehrson för stålarna, det vill säga de förutsättningar som rektor har för att bedriva sin verksamhet.

Hans egen uppskattning är att man har ökat summorna på prislapparna för musik- och kulturutbildningar med 8 ½ procent under åren som gått sedan hans parti intog den post han nu har. Och SCB:s beräkningar av prisindexering säger att det hade behövt vara 12,7 procent för att motsvara det värde detta hade 2022.

Det betyder att det Johan Pehrson gör, och säger sig fortsätta vilja göra, är att skära ned på konstnärliga utbildningar – även om han skulle instämma i mitt påstående om att utvecklingen inte är önskvärd. Det tycker jag är synd.