Herr talman! Det är en bra poäng. Krig, i sin förfärlighet, kräver tyvärr såväl kulor och granater som väldigt mycket högteknologi. Ukraina lär oss båda sakerna just nu – till priset av förfärligt många människoliv, men ändå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20 mars

Man ska inte vara alltför entusiastisk när man pratar om detta. Det handlar ytterst om att vi har ett krig på vår kontinent som vi skulle vilja slippa. Men när vi nu ändå har den situationen är jag rätt optimistisk när det gäller svenska försvarsindustriföretag. De är moderna, högteknologiska och vana vid samarbeten runt om i världen. Det finns nog skäl till optimism där.

Det EU nu kan göra gemensamt är att underlätta för upphandlingar, försöka öka standardiseringen och ha färre separata specifikationer. Det var någon som sa att vi har ett tjugotal olika stridsvagnsmodeller bara i europeiska Natoländer. Det är mycket sådant som skapar väldigt långa ledtider. Vi är vana vid otroligt långa upphandlingsprocesser. De kan ta många år. Samtidigt lär oss Ukraina att det man inte kan göra på ett halvår kanske man inte har nytta av över huvud taget. Det finns mycket omställning som måste ske i allt detta.

Jag tror att vi nu står inför en period där Sverige och många andra länder går in i långvariga och storskaliga upprustningar av våra egna nationella försvar för att kunna fylla vår roll inom ramen för det gemensamma. Då tror jag också att försvarsindustrin kommer att få mycket mer långsiktiga beställningar än vad de är vana vid och våga bygga ut sin produktionskapacitet.

Det i sin tur väcker många nya frågor. Får de miljötillstånd för att bygga ut sina produktionsanläggningar? Finns det kompetens att rekrytera som kan bemanna företagen? Finns det riskvilligt kapital som inte har begränsningar att investera i försvarsindustriföretag? Det är bara tre av de saker som vi i politiken kan ändra på – och ska ändra på.

Återrapporteringen var härmed avslutad.