Herr talman! Det är en högst relevant fråga, inte minst just nu när vi står inför ett läge där det kan bli vapenvila – vi vet inte. Det kan bli fredsförhandlingar – vi vet inte. De kan bli rimligt bra, men de kan också bli väldigt dåliga. Det råder total osäkerhet.

Att Europa har steppat upp under de senaste månaderna är alldeles uppenbart, och det är gott så. Just nu tror jag att det krävs en blandning mellan omedelbarhet, att göra saker nu som gör att Ukraina hamnar i en bättre position inför formativa veckor, och en långsiktig ambition att stå vid Ukrainas sida efter något slags eldupphör eller fredsförhandlingar.

Olika länder är lite olika engagerade i olika frågor, för att uttrycka det artigt. Jag åker själv till Paris nu på torsdag och diskuterar med det som ibland beskrivs som the coalition of the willing – de länder som på olika sätt är beredda att agera också långsiktigt för att hjälpa Ukraina, också efter ett vapenstillestånd och efter en fredsförhandling. Jag vågar inte ens gissa vad som kommer ut av detta. Men att det är viktigt kan jag vara hundra procent säker på.