Herr talman! Först en liten randanmärkning. EU-lingot är ibland lite obegripligt. Alla människor vet kanske inte vad omnibus är. EU är ju expert på att skapa sådana begrepp.

Jag tror att det i grund och botten finns en seriös vilja till regelförenkling. Det handlar inte om låga ambitioner utan om att EU-kommissionen precis som de flesta nationella regeringar har fått väldigt mycket återkoppling från företag om att det för krångligt – apropå konkurrenskraft och växande företag i Europa. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd. Det finns en massa goda föresatser i en massa olika regler, men alla landar i att varje företag ska rapportera ytterligare en sak. De flesta EU-parlamentariker har inte varit småföretagare, och det märks. Därför har de lätt att fatta beslut utan att ta hänsyn till vilka konsekvenser det får. Jag förstår dem som är lite misstrogna mot att dessa regelförenklingar verkligen kommer till stånd. Det ska bevisas också. Jag tar dem på orden men vill också se bevis på att det går att förenkla reglerna.

Rapporteringskraven är ofta överskattade. Det är en politikers sätt. Man lägger en börda på någon annan att rapportera ytterligare en sak och tror att det inte medför någon kostnad. Men det medför höga kostnader, och många olika branscher anställer massor av människor bara för att göra rapporter som man är säker på att väldigt få läser. Att göda konsultfirmor och advokatbyråer med den sortens rapportkrav är inte det som långsiktigt bygger europeisk konkurrenskraft.

Det är alldeles riktigt att Frankrike uppmanade länder att ta ställning inför konferensen i Nice och återkomma med hur de ser på konventioner och ratificering, och det kommer Sverige också att göra.