Herr talman! Jag har redan svarat på varför Sverige inte skrev under brevet. Det var för att vi bedömde att det var osäkert vilka åtgärder som egentligen avsågs och att de kunde vara alltför långtgående och ha inverkan på svensk valförrättning. Om Matilda Ernkrans inte förstår det svaret vet jag inte riktigt vad mer jag ska säga. Men det var alltså inte tidsbrist som var min motivering.

Låt mig vad gäller Ungern vara väldigt tydlig med att man i Sverige, EU och Ungern ska kunna älska vem man vill och vara vem man vill. Ungern rör sig snabbt längre och längre bort från det frihetliga Europa. Beslutet att förbjuda prideparader är ett tydligt steg bort från EU:s grundläggande värderingar. Det är helt enkelt förkastligt. Det har jag varit tydlig med. Det har statsministern varit tydlig med. Det är dessutom så att frågan är ytterligare oroväckande eftersom vi ser tecken på att lagstiftningen också inverkar på mötes- och yttrandefriheten.

Vi använder även återkommande EU-rätten som verktyg i den här frågan. Sverige intervenerade tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet till stöd för Europeiska kommissionen i dess talan mot Ungern i EU-domstolen gällande Ungerns så kallade barnskyddslag, som kommissionen bland annat ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer. Det är väl känt att Sverige går i bräschen för rättighetsfrågor i EU och för våra gemensamma värden. Det kommer regeringen att fortsätta göra. Här står vi orubbliga.

Det leder mig också in på Matilda Ernkrans uppmaning att ta chansen att agera i rättsstatsfrågor. Återigen förstår jag inte riktigt varför ledamoten söker konflikt, men låt mig ändå understryka att vi tar chansen – återkommande. Jag skulle säga att Sverige är ett av de länder som anses vara bland de främsta när det gäller att återkommande sätta de här frågorna på dagordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det pågår en oroväckande utveckling i flera medlemsstater, och det finns utrymme för förbättring. Kommissionens rättsstatsrapport är tydlig på det området. Erfarenheten från den här typen av rapporter och av exempel på hur det går i fel riktning i vissa länder är att det är effektivt att villkora tillgången till EU-medel med respekt för rättsstatens principer. Ibland är pengar helt enkelt det enda språk som alla förstår. Den metoden tar det svensk-finska initiativet sikte på att utveckla, och det arbetar vi vidare med. Vi har redan i stora delar fått gehör från kommissionen. Man har meddelat att inte en enda euro i nästa budget kommer att betalas ut till verksamheter som bryter mot rättsstatens principer.

Vi har också presenterat flera förslag för kommissionen på hur det här konkret ska kunna gå till. Jag hinner kanske inte på en minut gå in i alla tekniska delar, men det kan handla om att stärka tillämpningen av villkorlighetsförordningen genom tydligt stöd till kommissionen att ta initiativ mot medlemsstaterna i situationer som motiverar det. Det handlar även om att införa heltäckande villkor kopplade till artikel 2 om unionens värden för utbetalningar från alla fonder och program i EU-budgeten.

Ytterligare ett förslag är kopplat till utvidgningen. Det handlar om att införa skyddsklausuler eller liknande i de kommande anslutningsfördragen så att EU kan vidta åtgärder om utvecklingen i ett nytt medlemsland börjar gå i fel riktning.

Kort och gott kan jag försäkra ledamoten om att Sverige är ytterst aktivt i dessa frågor, dels med konkreta förslag till kommissionen om hur det kan gå till, dels i samtliga dialoger, exempelvis i den dialog med Ungern som jag själv ganska nyligen hade i samband med ett möte med allmänna rådet. Där framförde jag min kritik direkt till Ungern.