Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tror att många av oss helt delar statsrådets analys – staten och samhället ska finnas där, och det ska finnas statlig närvaro för att man ska känna en viss trygghet. Det är just därför vi blir lite oroliga när kontor efter kontor läggs ned och resurserna tas bort från Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Jag delar också statsrådets uppfattning att det är självklart att myndigheten ska kunna göra en bedömning av var man tycker att man ska finnas för att behovet är som störst där. Men jag tror att statsrådet måste fundera över hur det här ska ske i praktiken om det är så att man kanske inte riktigt har förutsättningarna. Som statsrådet kommer ihåg fanns det i tidigare regleringsbrev till Arbetsförmedlingen ett konkret mål som handlade om att myndigheten skulle finnas i de socioekonomiskt utsatta områdena. Det är någonting som jag tror att statsrådet behöver ta med sig – hur ska man stärka Arbetsförmedlingens närvaro i de områden där myndigheten behövs som mest?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsförmedlingen behöver kanske inte finnas i varje by i hela Sverige, om jag ska snälltolka statsrådet. Det är inte riktigt det vi föreslår heller, utan här handlar det om var myndigheten ska lokaliseras, var den ska finnas och var behovet är som störst. Ett förslag till statsrådet är att se över om myndigheten kan få ett uppdrag att finnas i de socioekonomiskt utsatta områdena – där arbetslösheten är som högst ska myndigheten finnas.

Att ta bort myndigheten, ta bort de statliga servicecentren och hänvisa människor till digitala lösningar tror jag inte riktigt är lösningen. Statskontoret säger i sin utvärdering att Arbetsförmedlingens digitala gränssnitt är otillräckligt anpassat till de grupper som står längst ifrån arbetsmarknaden, vilket bekräftar det jag säger. Myndigheten ska finnas där behovet är som störst. Digitala lösningar kan inte ersätta fysiska möten för den som behöver någon som lyssnar, förstår och kan visa vägen framåt. Det är ett medskick till statsrådet.

Återigen: Arbetsförmedlingen hänvisar i sitt budgetunderlag till regeringen till att man behöver ha mer resurser för att klara av sitt uppdrag. Generaldirektören larmar om att man inte har tillräckligt med personal för att klara av att vägleda, matcha och följa upp. Det här innebär att det blir färre insatser, längre väntan och fler som fastnar i långtidsarbetslöshet.

En del av min interpellation handlade om de 4 miljarder som myndigheten inte använde. Läser man Arbetsförmedlingens årsredovisning kan man se att det var drygt 4 miljarder som skickades tillbaka. Då kan man fundera över hur dessa 4 miljarder ska kunna användas på ett annat sätt än i dag, kanske i samråd och samarbete med kommuner, nu när arbetslösheten är som den är.

Jag har ännu ett medskick. I det här läget tror jag verkligen att man behöver samarbeta kring arbetslösheten och de åtgärder som behöver sättas in. Görs det ingenting är jag rädd för att vi kommer att se en högre arbetslöshet och en försvagad myndighet, vilket kommer att drabba de grupper som behöver Arbetsförmedlingen som mest.

Skulle statsrådet kunna kommentera det här med de 4 miljarderna? Om det är så att statsrådet har några tankar om hur man skulle kunna använda de 4 miljarderna vore jag tacksam att få höra.