Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag ställde denna interpellation eftersom vi ser ett växande problem i hela landet med att Arbetsförmedlingens närvaro och tillgänglighet försämras samtidigt som vi har den högsta arbetslösheten på över tio år, om vi bortser från pandemin. I en tidigare debatt med statsrådet lyfte jag också upp att vi har en långtidsarbetslöshet som ökar och en ungdomsarbetslöshet som har ökat med drygt 25 procent, vilket precis har debatterats här i kammaren. Var fjärde ung i vårt land är arbetslös i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta innebär att vi måste ha en fungerande myndighet. Den statliga myndigheten, Arbetsförmedlingen, måste fungera för att vi ska kunna hantera de utmaningar som finns på svensk arbetsmarknad i dag.

Vi ser också en arbetslöshet som delar vårt land. I norra Sverige har vi låg arbetslöshet, men i södra Sverige har vi hög arbetslöshet. Det här kräver fysisk närvaro av Arbetsförmedlingen.

I Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen varnar man för att tillgängligheten kommer att försämras och för att personalbristen inom myndigheten är akut; man har sagt upp 700 personer. På Arbetsförmedlingen behövs olika kompetenser, som inte finns kvar. Man klarar inte av sitt uppdrag i takt med det ökade inflödet.

Samtidigt som de regionala skillnaderna har ökat kan vi konstatera att stödet till människor som blir arbetslösa inte är tillräckligt för att man ska klara av uppdraget. Till det kan vi konstatera att regeringen planerar att lägga ned ett antal servicekontor i 13 kommuner. Det slår mot de grupper som behöver både den statliga närvaron och det stöd som de ska kunna förvänta sig att få. Det är personer med funktionsnedsättning, äldre och nyanlända som har svårt att navigera digitalt.

Inte alla kommer att klara av det digitala system som det hänvisas till. Att man lägger ned servicekontor och att Arbetsförmedlingens fysiska närvaro försämras innebär att man monterar ned statens närvaro för dem som behöver staten mest.

Herr talman! Detta handlar inte bara om lokaler. Det handlar om människor. Unga utan utbildning, äldre arbetare, långtidsarbetslösa och människor i utsatta områden tvingas nu klara sig själva eller hänvisas till en digital plattform för att kunna lösa detta. Därför har jag ställt denna interpellation och hade förväntat mig att regeringen och statsrådet skulle komma med några konkreta förslag på hur man ska hantera det. Jag upplever inte riktigt att man i svaret bemöter detta på det sätt jag hade förväntat mig.

Arbetsförmedlingen behöver ha fysisk närvaro där behovet är störst. Det behövs mer resurser till arbetsmarknadsutbildningar, till matchning och till program och insatser. Och det behövs nationell kompetens för att vi ska klara av matchningsproblematiken på svensk arbetsmarknad.

Vi måste ha en myndighet som har kapacitet att möta, stötta och vägleda människor och som inte bara mäter och kontrollerar. Regeringen har gått ut med att Arbetsförmedlingen får 60 miljoner kronor mer, men det handlar väldigt mycket om att kontrollera. Det är bra att man kontrollerar människor. Men det måste också finnas förutsättningar för stöd till dem som behöver det för att kunna bli anställbara och kunna ta de jobb som finns på arbetsmarknaden.

Min fråga kvarstår: Hur tänker regeringen hantera Arbetsförmedlingens tillgänglighet och lokala närvaro för att kunna möta de behov som finns?