Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

I sitt svar presenterade statsrådet tre konkreta åtgärder. Först nämnde han satsningar på utbildningssektorn, men samtidigt går stora delar av utbildningssektorn på knäna. I nästa mening nämnde statsrådet 250 miljoner kronor till sommarjobb för unga, men det är en omprioritering inom befintligt anslag. I nästa andetag är det en riktad skattesänkning för dem som arbetar. Det är absolut en skattesänkning, men det är en skattesänkning som riktar sig framför allt till dem som tjänar allra mest.

Det här tycker jag inte är tillräckliga åtgärder för att hantera ungdomsarbetslösheten. Den fråga vi diskuterar i dag är av stor vikt för många och påverkar många i landet. Vi har alla en dotter, en kompis, ett syskon eller någon annan i vår närhet som har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Om vi inte hittar politiska lösningar som faktiskt tar sig an problemet kommer det att kosta oss mycket på sikt.

Sveriges unga förtjänar en arbetsmarknadspolitik som levererar på riktigt och som tar ungdomsarbetslösheten på allvar. Tyvärr verkar det inte vara den politiken som förs just nu. Samtidigt som vi har en situation med rekordvarsel, som har lett till stigande och rekordhöga nivåer av ungdomsarbetslöshet, lämnar regeringen walkover i arbetsmarknadspolitiken när man inte tillför tillräckliga resurser till arbetsmarknadspolitiken utan i stället sätter utbildningssektorn på svältkur.

Herr talman! Utifrån min horisont verkar det tyvärr vara så att det på Arbetsmarknadsdepartementet inte är arbetslinjen som gäller utan snarare passivitetslinjen.